Frånfästningmed fastar till trolovning blivit ytterligt degraderat genom den vidsträckta innebörd, som det fått i Lagberedningens förslag. Han förordade därför en väsentlig omarbetning på denna punkt men framlade icke själv något formuleringsförslag. Provinsialläkaren E. F. Hellberg i Ljungskile m. fl. slutligen framhöll i en motion i andra kammaren^^ behovet av en objektiv bevisgrund, då ett enbart erkännande från parternas sida kunde visa sig ödesdigert för kvinnan, speciellt då det gällde hennes och barnens rätt. Mannens nej vore nämligen här juridiskt likvärdigt med kvinnans ja. Han föreslog förty, att »vid ingående av trolovning kontrahenterna böra upprätta skriftlig handling, trolovningsbevis, enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär i två exemplar, av vilka vardera parten tager ett, vilkas företeende alltid tjänar somlagligt bevis, att trolovning dem emellan ingåtts». De i de väckta motionerna framförda önskemålen stämde överens så till vida, som det i kvinnans intresse påyrkades, att trolovningens laga verkan skulle göras beroende av att en eller annan yttre form iakttagits, varigenom dess förhandenvaro kunde konstateras. Ett dylikt stadgande skulle enligt motionärernas uppfattning utgöra en vädjan till kvinnan att förse sig med bevis angående mannens löfte och sålunda vara ägnat att förebygga rättsförluster för henne och för barn, som kunde bliva en frukt av förbindelsen. Enligt Lagutskottets-^ mening var den gemensamma tankegången i de väckta motionerna i viss mån fjärran från förhållandena, sådana de gestaltar sig i det verkliga livet. Erfarenheten gåve nämligen vid handen, att en formföreskrift, särskilt på ett område sådant som detta, lätt undginge menige mans uppmärksamhet och på den grund ofta försummades. Den form, vari avtal av denna art inginges, lärer nämligen i allmänhet bestämmas av andra hänsyn än omsorger att säkerställa sin rätt för fall av en framtida brytning. Även om lagen föreskrev avtalets offentliggörande på ett eller annat sätt, komme det liksom hittills ofta att hållas hemligt. Den övergivne kunde då bliva rättslös särskilt i de fall då den andra parten, i syfte att undandraga sig de rättsliga påföljderna, förmått den förra att avstå från tanken på ett dylikt offentliggörande. Utskottet var sålunda ense med Lagberedningen, att lagstiftningen borde avstå från alla försök att åstadkomma en ändring i nu rådande seder och bruk på detta område. Till Lagutskottets utlåtande fogades två reservationer Den ena av presidenten i Kammarrätten Alfred Petersson-^ med instämmande av häradshövdingen Carl Theodor af Ekenstam, borgmästaren Erik Trana och egendomsägaren A. P. Gustafsson i Örebro. I denna reservation framhölls bl. a., Bihang till Riksdagens protokoll 1915, 4 saml., AKmot. nr 190. Bihang till Riksdagens protokoll 1915, 9 saml.. Lagutskottets utlåtanden och memorial, nr 32, s. 9 f. Anf. utlåtande nr 32, s. 118 ff. 125
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=