Festskrift tillägnadGerhard Hafström 88 Han infordrade först utlåtande av sin juridiske kollega, vilken emellertid förklarade sig av andra göromål vara hindrad. De två kollegernas uppfattning var säkerligen oförenlig. Ty Holmbergsson hade som nämnt såsom sekreterare i 1810 års lagutskott förklarat, att lagrevisionen borde föregås av utredningar om lagarnas sammanhang och historia. Tvärtemot framhöll nu naturrättsfilosofen Cederschiöld, att det vore mer gagnande att av förnuftets principer kunna bekräfta lagens nödvändighet, än att inse dess historiska uppkomst, varefter han utbrister: »Vartill tjänar det allmänheten att, till exempel, veta historiska orsaken till den lagen som tilldelar Adelns och Bondens söner dubbel arvslott emot döttrarne, när orsaken till denne lag hos oss redan upphört.» Någon högre uppskattning av ett lagverk som tillkommit genom kollegialt samarbete hade icke Cederschiöld. Det vore omöjligt att en lagbok, som framför allt bör äga enhet och ordning, kunde förbättras eller författas av flera personer, som alla måste tänka olika. Romerska lagen, på vars författande och förbättrande så många lärde män arbetat, ger oss härpå det mest talande bevis. Vilken lag kan väl, med all aktning för dess materialier i avseende på själva formen vara mera oredig och hoptrasslad än denna? Avslutningsvis framhöll Cederschiöld »att han såsom icke ex professo jurist riktat sitt yttrande emot lagförbättring eller en borgerlig lags författande i allmänhet och icke så mycket riktat det mot höglovliga Lagkommitténs lovvärda not att förbättra civillagen». Sedan utlåtanden jämväl avgivits av rikets två södra hovrätter,vilka intet hade att invända mot den föreslagna lika gifto- och arvsrätten, avgav Lagkommittén år 1826 till K. M:t sitt Förslag till allmän Civillag. Enligt detta förslag innehöll GB 7:9 följande bestämmelse: »Samfälld är den egendom, vari man och hustru, efter lag eller förord, hava giftorätt,, och vare giftorätten däri hälften för vardera. Enskild är den egendom, vari endera giftorätt ej njuter.» Förslaget till ÄB 1:19 hade följande lydelse: »I arv tager man och kvinna lika lott, och vare ej någon skillnad, ifrån vad stamden egendom kommen är, somi arv går.» Civillagsförslaget föranledde dock icke någon K. M:ts omedelbara åtgärd. Karl XIVJohan skulle icke knyta sitt namn åt någon lagkodifikation, vilket hans forne herre och kejsare gjort genom Code Napoléon, utfärdad samma år som han själv utnämndes till marskalk av Frankrike. Nu hade han och hans konservativa regering blivit alltmera betänksamma mot lag- ^ Fred. Cederschiölds skriftliga anförande d. 3 okt. 1822 (Ri. A., Lagkommitténs^ arkiv). Anmärkningar vid Förslaget till allmän Civillag författare vid den af K. M:t i nåder Presidenten uti Kungl. Götha Hofrätt resp. Kungl. Flofrätten öfwer Skåne och Blekinge anbefallde granskningen af berörde förslag. (Stockholm 1827), resp. s. 18 samt s. 3 och 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=