Festskrift tillägnadGerhard Hafström 86 rest ner till sin bror, som var kyrkoherde i Skatelöf: »Sista gästgivaregården Nybble. Gästgivare Jon Bengtsson: böds brännvin och taltes politik.» Enligt WiESELGREN skulle Jon Bengtsson på sina äldre dagar helst bott på gästgivaregården »för att av resande inhämta vad man nu läser i tidningarna». Och förvisso hade de resande mycket att berätta åren omkring 1789 —den franska revolutionens begynnelseår. Dess åsikter inte bara om författningslivet utan även beträffande civilrätten hade förebådats främst av Montesquieu i »De 1’esprit des lois» (1748) och Rousseau i »Du contrat social» (1762).^® Med utgångspunkt från tidens vanliga uppfattning av samhället såsom resultat av ett frivilligt avstående från naturtillståndet förklarade Montesquieu, att den privata äganderätten hade sin grund omedelbart i samhällskontraktet, medan däremot arvslagarna helt och hållet grundades på samhällets av politiska förhållanden beroende lagstiftning. Härutinnan sammanträffade Montesquieu med den franska naturrättens mest betydande företrädare Rosseau, vilken ur sin lära om samhällskontraktet härledde lagstiftningens suveräna makt över de privaträttsliga reglerna om äganderätt och arvsrätt. Montesquieu och Rousseau voro alltså eniga därom, att den legala arvsrätten —liksomtestamentet — utgjorde en skapelse av lagstiftaren och kunde av honomefter gottfinnande regleras. Genom principförklaringen d. 4 aug. 1789 gjorde revolutionen slut på det franska feodala samhället. Som en följd härav avskaffades påföljande år all olika delning av arv på grund av ståndsskillnad. Genom Kejsar Napoleons stora Gode civil 1804 gavs lika arvsrätt åt söner och döttrar. Den franska revolutionens arvsteorier fick varaktig betydelse för framtiden huvudsakligen genom den i Gode civil influtna principen om lika arvsrätt. Den infördes snart i ett flertal av tidens europeiska lagkodifikationer. Efter statsvälvningen 1809 nådde detta revolutionens civilrättsliga böljesvall framtill våra kuster. Statsvälvningen i Sverige 1809 inledde ett nytt skede även i den svenska lagstiftningens historia. Redan vid den grundlagsstiftande riksdagen 1809— 10 föreslogs sålunda i ett flertal memorialer, att 1734 års lag skulle mer eller mindre fullständigt omarbetas. Lagutskottets betänkande —skrivet av dess sekreterare, dåvarande juris adjunkten, sedermera juris professorn i Lund Johan Holmbergsson — blev av riksdagen gillat. Det föranledde Kungl. Maj:t att efter vissa förberedelser år 1811 tillsätta den så kallade Lagkommittén. Denna fick i uppdrag att utarbeta en ny lagbok, vilken skulle innehålla endast allmän lag, fördelad på två huvudavdelningar. 49 A. a. s. 36. För det närmast följande, se Wilhelm Sjögrens historik i Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken, del II (1925), s. 71 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=