Festskrift tillägnadGerhard Hafström 84 I november 1691 framlade Dahlberg i rådet häradshövdingarnas betänkande med Rudebecks relation, vilken också blev uppläst —»till allas wälbehag uti Rådet» enligt Dahlbergs brev (30 nov. 1691) till Rudebeck, Han föreslog i samma brev, att alla de fem häradsmenigheterna själva skulle ingå med en supplik till K. M:t i frågan. D. 10 febr. 1693 kunde Dahlberg underrätta Rudbeck om att Kungl. Maj:t resolverat i rådet »att de så kallade Värens Härader skola efter detta alla de praerogativer, rättigheter och förmoner, som de in Ecclesiasticis och Politicis för Kiörkoordningens publicution ägt, till ewerdelige tider oafkortat åtniuta. Och ehuruwäl sådant intet blifver infererat sielfwa Ärfda-Balken, så lärer dock sådant som en särdeles recess blifwa utfärdat ». En sådan recess synes emellertid aldrig ha tillkommit. Vid 1734 års riksdag — före lagverkets antagande — inlämnade riksdagsmannen för Kronobergs län en besvärsskrift från Konga och Uppvidinge härader^^ vari anhölls, att vid den nya lagens överseende och stadfästande den urminnes rättigheten i Värends fem härader måtte bliva observerad, så att de finge hädanefter somtillförende därvid bliva behållne. Somförut nämnts bibehöll 1734 års lag beträffande landsrätten mannens dubbla arvsrätt. Som giftorätt hade frälseman och bonde två delar och hustru en treding i alla lösören, och i allt fast gods på landet, som de i hjonalag avlat tillsamman. I sin resolution på besvären'*® hänvisade K. M:t —efter Lagkommissionens hörande —till andra punkten i den ännu i vår lagbok tryckta stadfästeisen, »att allt vad genomsärskilda privilegier är fastställt, har i denna allmänna lagen ej kunnat inflyta». Den värendska rättssedvänjan ansågs alltså nu vara ett särskilt rättsligt privilegium. Men nere i Värend var man tydligen inte nöjd med detta svar. Vid påföljande eller 1738 års riksdag ingav sålunda de tre övriga häradena, nämligen Allbo, Kinnevald och Norrvidinge, en besvärsskrift,^* i vilken söktes stadfästelse »på den uråldrige Värends Häraders rätt om arvtägt, att på samma sätt somhärtill skett, enka njuter lika lott emot barnen, eller barnen emot fader, och dotter med son, alldenstund ingen därigenomskadas, och bondens mågar ju bidraga så mycket som sönerna till Regementskroppens styrka och understöd.» —Kungl. Maj:ts svar blev onådigt. I nådig resolution d. 5 juni 1741*^ hänvisades endast till den föregående resolutionen, »varom vederbörande domare i orten, som enskilte besvären uppsatt. Allmogens besvär vid 1734 års riksdag. Kronobergs län. Konga och Uppvidinge härader (Ri. A.). Concept Resolutioner på Allmogens Enskijlte Besvär. Riksdagen 1734, d. 19 dec. 1735 (Ri. A.). Allmogens besvär vid 1738 års riksdag. Kronobergs län, Vol. 2. (Ri. A.). Concept Resolutioner på Allmogens Enskilta Besvär Riksdagen 1738 (Ri. A.). 39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=