DAVID NKHHMAN KHHKNSTHÅLES DIHLIOTEK 43 helen, och iag funnit at den Högste Guden lagt sin särdeles stora wälsignelse dertil, således at mina auditores på kort tijd fattat wår för^virrade lagfarenhet, fördenskul har iag nu begynt försöka min lycka i de ädlare och högre stycken af Lagfarenheten. Med mycken flijt och stor kostnad liar iag skaffat mig en hoop diplomata acta Puhlica gla Manuscriptos Codices alt angåande Swerige, så och åthskillige stridskriffter emillan Swerige och andra Rijken. Men nu wil min lilla löhn eij längre räcka til at hruka slijka huushåls greep ell:r giöra slik kostnad utan at wäntta något derföre igen. Finge iag subsidier af archivo, ty iag åstundar inga andra än de som kunna och böra giöras publiqve, hoppas iag igenom Gudz bistånd giöra det som ingen för mig giort, utan at försumma ungdomens tilhörligaunderwijsuing i Lagfarenheten.»- När Nehrman skrev detta, hade han nyss fyllt 31 år och hade sex år varit juris professor i Lund. Ett betydande tillskott fick handskriftssamlingen under de tvenne somrar Nehrman besökte Stockholm och arbetade i riksarkivet. Om dessa studieresor säges i det för Nehrman den 10 juni 1750 utfärdade adelsbrevet: »Under ferierne, som wid Academien hestås, har han icke fåfängt amvändt sin tid, utan till att bekomma nödig underrättelse utur äldre handlingar om det som han annorstädes eij kunnat sig förskaffa, har han begiärdt och erhållit fritt tillträde uthi Riksens archivo, och där 2:ne Somrar neml. åhren 1730 och 1734 utsökt och excerperat det nyttigaste och bästa som till dess ändamåhl hörde och han som en lärd man wähl wiste utwällja.»^’ De avskrifter, som Nehrman vid dessa och andra tillfällen tog och lät taga, finnas samlade i flere olika volymer, som finnas i behåll i biblioteket i Linköping. För alt få bättre tid för sitt författarskap sökte och erhöll Nehrman i hiirjan av år 1732 befrielse från skyldigheten att deltaga i konsistoriets sammanträtlen. Denna befrielse förnyades sedan årligen och blev slutligen fortlöpande. I samma syfte avhöjde Nehrman i slutet av år 1744 att bli vald till rektor för den period, för vilken han då stod i tur.^ - Urevet är i dess licdliet ])ul)lict'rat och koninienterat av inis; i SvJ i' 1949 s. 422—424. ^ Orijfinalkonccptet till adelsbrevet finnes i R.4. ^ Jfr SvJT 1949 s. 432 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=