GERHARD HAFSTRÖM 1«6 förekommer uttrycket »selja konii». Vidare må erinras om, att i VgL:a i stället för uttrycket k on a mundköpt förekommer termen kona m u n d g i p t, alltså en genom munder given kvinna. Äktenskapet saknade också i de nordiska länderna varje sakrättsligt innehåll. Det fornnordiska äktenskapet är i stället ett personrättsligt avtal mellan två ätter. Målet var att grunda en bestående gemenskap mellan de fördragsslutande och innehar icke ett utbyte av materiella prestationer. Vängåvan avsåg att mellan de två genom det nya äktenskapet förenade ätterna grunda frid och vänskap. Med tiden kom vängåvan att tillfalla bruden. Under senare medeltiden var det sålunda bruk i Jämtland, att brudgummen skulle framför kyrkodörren lämna bruden en penningsumma »i tilgiad».-^ I Värend förekom det emellertid långt fram i tiden, att brudgummen högtidligen gav brudgåvor till brudens föräldrar, syskon och närmaste fränder.-' 2. VÄNGÅVA VID MORGONGÅVA I samband med morgongåva förekom det ofta, att brudgummen gav bruden en särskild vängåva, ofta under namnet »förbättring». I morgongåvobrevet kunde exempelvis nämnas, att brudgummen »till tecken på sin kärliga affektion» givit sin kära hustru till morgongåvans förbättring ett visst belopp i penningar, silver eller andra värdören.-« Den närmaste förklaringen till denna vängåva framgår av namnet förbättring. Enligt landslagens GB 10 var morgongåvan maximerad, vilket stadgande brukade kringgås genom att till bruden utgick även nämnda förbättring. -- .Tfr Scliultze. a.a., s. 42 och där anf. litt. -■* Schultzc, a.a.. s. !)1. Diplomatahii'.m NoavEtiicim nr 461 (143.')). .läintlands och Härjedalens historia, del 1, intill 1,').37 (1948), s. 49(5. (j. O. Hyi.ten-Cavallu’s, Wärend o(,'h Avirdarne, del 2 (1868), s. 439. Morgongåvohrev av åren l.')24 och 1.^27. håda frän Östergötland (I'pjjsala Universitetshihliotek) och av är 1663 från Västergiitland (Skara stiftsbibliotek). ,Jfr N. Ahmam),
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=