GEKHAUD HAFSTRÖM UU stäniinan i frändernas närvaro. Den kunde beslå i jord, men oekså i annat. VgL II (1 2 är i delta avseende något mera upplysande: ’På denna skall han lova gods, niimna jord, om jord tinnes, nämna träl, nämna kreatur, som han vill giva, niimna livlös egendom, om sådan finnes'.» lai annan tolkning har tidigare uttalats av Kni t Dlivkc.rona,’'‘ enligt vilken i den niimnda floeken, varesl förklaras huru fästning skall lagiigen ske, »omtalas väl en stipiderad v i n g a* f samt en ullofvad mo r g h o n g i a* f, men alldeles ieke någon hemföljd åt bruden». I (överensstämmelse härmed har Olivecrona oekså framhållit, alt den i ^\gL:a rätt — förekommande ordställningen gift ma* 1> m u n d eller mundigipt som namn på en kvinna, vilken i överensstämmelse med lag ilaggipl' iftgått äklenskaj), svårligen avser, att karaktären av en laglig förbindelse uppstått genom henne från föräldrahemmet åtföljande hemgift. Mundr utgjorde den gåva, som hrudgummen hade alt utgiva för brudens erhållande, oeh en motsvarighet härtill skulle alltså vängåvan hava varit*' (se nedan). Härför talar också att liksom i VgL (iB 2 jämte vängåvan omtalas t i 1 g v a’ r, förekommer i äldre norsk rätt jämte mundr oekså det s.k. t i 1 g j ö f. Vängåva, v i n g a' f, användes alltså i Västgötalagarna i i samma betydelse som m u n d e r.*'* Sålunda talas om honde, som gifter hort sin (hytter ni a Jj m u n d o k ma !> m a 1 a*. (ÄB 7 och 8: ,3, jfr II GB I och II: ÄB 10), samt om m u n g i p t r hustru (ÄB 8 pr och I). I'rsju’ungligen tillföll munder hrudens släkt och främst hennes giftoman, vilket sammanhänger med giftennålets ätterättsliga natur. Den äldsta termen är m u n d (e) r, som i västgötarätten anviindes jämsides med vi ng af, och i ÖgL har ersatts av sistnämnda term och i de yngre svealagarna av uttrycket f a' s t n a a f a' (l’L och VmL, ÄB 1). liksom i norsk och isländsk Om makars giftorätt i bo t>ch omboets förvaltning, uppl. (1882Ks. K).'!. Jfr .Amiha, a.a., s. .')22: »Miinder und vinyiaef bezoielinen Fine und die nähmlielie Saehe.» Se härom senast A. Schci.tze, a.a., s. .82 med not 1 och där anf. litt. - — Jfr ock Hoi.mhack ocli Wessén. \'ästgötalagarna s. 103, not 0.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=