VÄNGÅVAN 159 såsom särskild valuta lör berörda slutgiltiga, offentligen verkställda överlåtelse av den sålda fastigheten». Edling har emetlertid framhållit, att detta enda fall ieke tillåter någon säker slutsats, så myeket mindre som i fråga om flertalet i editionen förekommande fastiglietsk(")p någon vängåva ieke alts Eirekommer. Sedan Edling med hänvisning till rättsfallet år 1597 interpellerat Ivau S.iögukn •'* har denne, i hrev ilen 23 (> 1941, framfört en fiirmodan, att vängåvan närmast borde uppfattas såsom ett särskilt slag av f ä stepe n n i n g. Vängåvan skulle sålunila vara att uppfatta såsom en till säljaren utgiven prestation, som hade till syfte att utgiira ett reellt underlag för köparens tillit till säljaren, all den verkslällda förvllringen ieke framdeles skulle komma all ryggas av denne eller av hans arvingar. Sjögren har vidare framhållil, att bruket av vängåvan jämväl vid föryttring av fast egendom i stad i viss mån talar emot Westmans teori. Slutligen har .Ian Euig Ai.mqi ist'* sökt lösa det uppställda problemet med stöd av tillgängligt urkundsmaterial. Alm(|uisl har till en början avvisat Edlings hypotes j)å rent logiska grunder. »Någon allmän regel kan det här i varje fall ej vara fråga om. Ty om vängåvan skulle hava givits såsom särskild valuta för den slulgilliga, offentligen verkställda överlåtelsen av den sålda fastigheten, borde konsekvensen hava fordrat, att vängåva utgått vid varje fastighetsköp.» Almijuist har i sin undersökning hänvisat till l'L .IB 1, enligt vilket lagrum jord, som dömts i börd, skulle gäldas med 1 mark silver fiir varje örlugland." På grund av myntförsämringen kom taxan emellertid att i)liva högre för i myntade penningar erlagd köj)eskilling, varierande mellan 1 Vj oeh ä mark oeh vanligen beräknad till 2 mark för lirtuglandet, vilken värdering erhöll offieiell liekräftelse vid Upplands lagmanstings sammanträde den 11 mars 1080. Ä’id detta tillfälle framträdde nämligen »(härads)domarna uli Torsluna oeh Simtuna härad» oeh beKdliiii;, a.a., s. .‘{4(>. “ V^ängåvan vid fasiiglictskop i l^jipland under landslagens tid. Svensk juristtidning 1!)4;!, s. 40 ff. ■ -Ang. min fran Wessén avvikande (iiersättning, se min axhandling '■'Ledung och marklandsindelniiig» (194!)), s. 198.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=