RS 1

LACiLASAHNA HTT 1^I1)HA(; FILL DE'f SVENSKA DOMSTOLSVÄSENDETS HISTORIA AV l^THIKKSHÅDKT STURE PETRÉN ETT FRAMTRÄDANDE DRAG i det svenska domstolsväsendets äldre historia är, att 1’rän mitten av löOO-talet lagmän och häradshövdingar i alltmer ökad utsträckning icke själva uppehöllo sina domarämheten. Förhållandet får sin förklaring genom de dåtida formerna för avlöning av Konungens och rikets högsta ämbetsmän. Medlemmarna av rådet samt åtskilliga andra innehavare av de högsta värdigheterna inom statsförvaltningen åtnjöto icke i denna sin egenskap fast avlöning men voro enligt konungaförsäkringarna berättigade till skäligt underhåll av Kronans län och uppbörd. Då lagmans- och häradshövdingämbetena voro förenade med mycket betydande inkomster genom lagmans- och häradshövdingeräntorna samt andelar i sakiiren,' blev det efter riksstyrelsens omorganisation under den äldre vasatiden vanligt att använda dessa ämbeten såsom fcirläningar åt rådets medlemmar och andra högre ämbetsmän med rätt för dessa att över- ' Såsom ett om oek från senare tid hämtat exempel kan anföras, att de inkomster, som laijmannen i \’ästergötland friherre Gahriel Oxenstierna ägde upphiira från sitt lagmansdihne år 1()18. beräknades motsvara värdet av ,8.00(1 tunnor spannmål. NonnsTUÖM, Bidrag till den svenska samhällsförfattningens historia. Första avd. sid. 18ö anm. ‘28; speeifikation hos L. (l. Linde, .S^■eriges finansriitt 11887) sid. 22!) anm. *. Se även Uohert Swedliind. drev- oeh friherreskaiien i Sverige och Finland. Donationerna och reduktionerna före 1680 (lOäO) s. 1!)6—201, 204.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=