107 HAMARSKIPT» (lelningsmetod, synes det därför enligt Frödin vara mycket rimligare att betrakta detsamma som en kvarleva av ett äldre skifte, som föregick tegskiftet, skifte eller ägodelningssystem synes vara omtalat, torde det ligga närmast till hands att identifiera ägobytessyslemet med detta. En by i ’hambri ok i forni skipt’ var i så fall en sådan, där man övergått från sambruk till individuell drift av inägorna, medan äganderätten till dessa ännu bibehölls av bysamhället.» .lutikkala har ur allmänna agrarhistoriska synpunkter riktat vägande invändningar mot riktigheten av Frödins slutsatser. Jag har underkastat de åberopade lagrummen en källkritisk granskning oeh därvid kommit till följande resultat. a) Av 1725 års lantmäteriinstruktion, 5; 2, framgår betydelsen av dess »ständige åckerskiften» vid en jämförelse med motsvarande bestämmelse i 17()() års lantmäteriinstruktion, ^ 14, så lydande; * »Är åter Byen så skickad, att Gårdarne hatVa af ålder haft sine scrskildta ägor utan Tegeskifte och utan Ägoblandning med andra Byar Med »ständige åckerskiften» menades alltså sådana, som tillhörde hemmanen särskilt utan att ingå i tegskiftet, och icke ständiga åkerombyten.1725 års lantmäteriinstruktion kan alltså icke åberopas som stöd för årsskiftesteorin. b) Vad beträffar K. Res. på allmogens besvär den 10 september 1743, >5' 14, föranleddes denna ytterst av från allmogen i Orusts och Tjörns härader i Bohuslän genom dess riksdagsman »Och eftersomendast ett äldre sådant .» “ A.a. s. 10 ff. • Kungl. Maj:ts förnyade nadiga Landtinäteri Förordning den 20 noveniher 17(i(). * Melander har likaledes fullständigt missuppfattat ifrägavarande hestämmelse: »Doek framgår ej av ordalyilelsen i denna instruktion, att skiftena voro årliga. Bytena kunde hava skett efter längre tid än ett år» (.Årsskiften i Finland, Rig s. 0.7) — Gerd Enequist har emellertid riktigt påpekat: »Hela sammanhanget \ isar dock, att med åkerskiften avses delar (tegar) av åkerjorden», oeh påståendet, att dessa ej hade sin grund i lagen »skall troligen så förstås», att hönderna enligt lagen voro »skyldiga att underkasta sig en omdelning, när så påfordrades» (Nedre Luledalens bj’ar, i Geographiea, 4, 1937, s. 17.Ö).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=