9() llAONAK HEMMF.K onistänciigheler hava ansetts vara förnier än edsbevisning. Det var just i sådana tall, då en person endast åtalades på grund av misstankar, som järnbördens avlysning lör den folkliga ui>pfattningen måste bava framstått såsom ett stort baksteg, såsom ett avstående från det enda säkra medlet att uppdaga en grov brottsling. Av allt det anförda är det utan vidare klart, att den i HL Äb. K), pr omnämnda tidigare lagstiftningsåtgärden angående järnbörds ersättande med bevisning med nämnd åtminstone ej självmant kan bava vidtagits av de folkliga myndigbeterna i landskåpet. Närmast ligger det till bands att ställa den i samband med någotdera av de i lagrummet åberopade, av Magnus Ladulås ocb Birger Magnusson utfärdade förbuden mot järnbörd. Del förefaller även rätt naturligt, att såsom fallet synes hava varit i Östergötland (enligt ordalydelsen av Ögl> Edsb. 17), i samband med förbud mot järnbörd i Hälsingland eller kort efteråt av konungamakten meddelats föreskrifter angående den bevisning, som skulle träda i stället eller alltså angående bevisning med tolvmannanämnd.” Emot ett antagande att nämnda åtgärd beträffande Hälsingland skulle bava vidtagits redan under Birger jarls tid talar även en jämförelse med ögL Edsb. 17, enligt vilket järnbörd, då målet behandlades vid folkdomstol, ersattes med dulsed, ej med bevisning genom nämnd, vilket sammanhängde med att sistnämnda bevismedel vid denna tid ännu ej förekom vid folkdomstolarna i Östergötland. Att järnbörd i bälsingerätten ersattes med bevisning med nämnd tyder på att dess officiella avskaffande där skulle hava skett senare. Av HL Äb. 16, pr kan man även i straffrättspsykologiskt avseende draga en viktig slutsats. Det motstånd man i Hälsingland reste mot en ändring av bevissystemet, som man ansåg innebära en reducering av möjligheterna att avslöja brottslingar, måste ju ytterst ba bottnat i en rätt stark folklig reaktion åtminstone mot de grövsta brotten. " Jag kan således ej dela Stiernhööks uppfattning, då han. a.a., s. lU f., oin den våxlande ainändningen av järnbörd och tolvinannanäinnd i Hälsingland uttalar: »Fuisse cniin videtur c|u;edain quasi ineonstantia vel vieissitudo modoruin prohandi, eum inodo hunc, inodo illuin pra'ferrent, in neutro eerti aut securi, cjuod perinde etiam apud Danos factum.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=