RB 9

26 (alltså vigselböcker) de ålades att föra bl.a. lämna uppgift om otidigt sängelag.^'^ Det icke ringa antalet avskrifter av prästeståndets överenskoinmelse år 1617 vittnar om dess betydelse i andra stift än Västerås.Föreskrifter i anslutning till överenskommelsen intogos också i en rad av de synodalstatuter eller andra kyrkliga stadganden som kommo till stånd under den följande tiden.Liksom i Rudbeckiiis' kyrkostadgar npptogos därvid böterna för otidigt sängelag till högre belopp än enligt prästeståndets beslut 1617.^® Utom böter seller däremot svarande förvandlingsstraff) ingick i prästeståndets överenskommelse år 1617 även en annan åtgärd vid fästekvinnokränkning». Marginalrubriken härom lydde: Förkränkta brudars skrud». Det var en gammal sedvänja, att den ogifta kvinnan skulle bära sitt hår fritt nedfallande från obetäckt huvud, under det att den gifta kvinnan skulle ha håret uppsatt under en mössa eller en duk. Härtill hade sedan länge fogats den uppfattningen, att endast en okränkt jungfru fick på bröllopsdagen bära krona och ha håret utslaget därunder.'^' Härtill anknöt berörda stadgande i 1617 års överenskommelse, 33 Friberg s. 27 ff. 30. 41 f. 3^ Se Exkiirs 1. 33 SÖDERLIND .s. 29 ff. 36 ff. Se vidare Fxkurs 1. 38 SÖDERLIND s. 29, 36; jfr Exkurs 1. 3" Se Rigmor Erimannslcnd i art. Drakt i KL\M III sp. 289; Stolt i art. Krona i KLNM IX sp. 408; Lizzie C.xrlsson: De medeltida skamstraffen, Rig 1934 s. 130 ff och där anf. lilt. Det i sistnämnda uppsats (s. 132) och av Gr.xnLUND s. 328 m.fl. anförda exemplet ur .\rboga stads tiinkebok (I s. 316) år 1469 är det äldsta av mig kända belägget på att det svenska samhället ansågs böra reagera mot att en kriinkt kvinna hade låtit viga sig »barhuvud». Se även tlet av Gr.anlund s. 328 kommenterade uttalandet i Ol.\us Magnus: Historia om de nordiska folken bok 14, kap. 10, som har åberopats av bl.a. Winrotii s. 95 not 2, Stolt sp. 408 och Lizzie Carlsson s. 132. Se vidare Svensson: .Jungfrukrans och hustrudok s. 287 ff: DENS.: Skånes folkdräkter s. 139 ff, 159 ff. — Intet problem i saml)and metl otidigt sängelag har varit föremål för så många framställningar som kronoliroltet. Se — utom vad ovan har angivits — spec. SÖDERLIND i K.\ 1951; .\nna-Maja NylÉN (kap. Rrudsmycken i .Smycken i svensk ägo samt Varför klär vi oss?) och Helena Miciion-Rordes i Uppland, Upplands fornminnesförenings årsbok 1964.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=