RB 9

9 stadi’andet i § 13 ell gillifll äktenskap komma till stånd idan kyrklig vigsel.Ännu bestämdare knölos i 1734 års lag äktenskåpets rättsverkningar i princip till vigseln.-^ Men även enligt denna lag kunde äktenskap utan vigsel förekomma i vissa fall, de s.k. ofullkomnade äktenskapen.--" incrd allmän först i och med lliSd ars kyrkolagv (kurs. hiir), såsom Helkna Michon-Bordes s. 58 liar förklarat. (Hon hänvisar till Anna-Maja Nyi.én: Varför klär vi oss? s. 1'2(5, vars uttalanck* i fråga om äktenskap enligt KL 1086 (lock icke torde innehiira någonting annat än vad som har angivits ovan i texten.) Det behövs icke något mera ingående studium av tidens kyrkliga akter för att förstå, hur oriktig Helena Michon-Bordes’ åsikt är. Hon skulle ha kunnat lära tillräckligt härom genom att taga närmare kännedom om vad som har anförts rörande otidigt sängelag och kronohrott i den av henne åherojiade framställningen av Söoeri.ind i KA 1951 (se närmare nedan avd. A. 5). Tilläggas må, att priisterna hade ett kraftigt medel att framtvinga kyrklig vigsel: att — till dess sådan hade kommit till stånd — utesluta vederbörande från kyrkan (jfr texten s. ‘22). l'ad detta betydde enligt tidens uppfattning framgår hl.a. med all tydlighet av de många fall, då kvinnor, som gjort sig skyldiga till Hinskaläger, l)önföllo att få »komma i kyrka». I.agberedningens historik s. 81. — I samband med den i texten liimnade ui)i)giften gör lagberedningen fiiljaude uttalande: »Vid tiden för kyrkolagens tillkomst torde giftermålet åtminstone i det närmaste ha kommit ur bruk.» Det må observeras, att hiirmed avses »giftermål» enligt de bestiimnielser, som från landskapslagarna hade ujiptagits i lands- och stadslagarna (se luirom a.a. s. 77 f), diir i giftermålsbalken kap. bl.a. föreskrift lämnades om de ord giftomannen skulle använda, då han vid giftermålet till brudgummen bortgav dennes fästekvinna. Det är emellertid tveksamt, om detta lagberedningens uttalande är riktigt. Hiir må erinras om vad .SönEULlNO (s. 24 f) har anfiirt om fiirarbetena till KL 1080 och om det relevanta stadgandet diir. På])ekas kan också, vad Petter .\rraiiamssun med sin kännedom om praxis omtalade i 1720 års edition av KrLL. I en not (s. 278 not b) till giftermålsbalken kap. V framhöll han beträffande den ovannämnda föreskriften diir om de ord giftomannen skidle bruka vid giftermålet: »Nu iir icke bruk. äd (/iftermdi sker (kurs. här), att dessa ord... utsägas.» Abrahamsson förnekade alltså icke. att giftermål enligt sagda kapitel i landslagen alltjämt förekom. (Det är ett missförstånd, då SönERl.iND — s. 24 med not 7 — under hänvisning till .Abrahamsson anför: ».Ar 1720 uppges giftermålet vara bortlagt.») — Om giftermålet i den här ifrågavarande betydelsen se iiven Lizzie ('.aresson: »Jag giver dig min dotter» kap. HL -■* .Se t.ex. Hafströms. 25; Ekeberg: Giftermålsbalken i Minnesskrift iignad 1734 års lag I s. 205 f. Eör frågan om de ofullkomnade äktenskapen, vilken jag saknar aidedning att här närmare ingå på, se bl.a. Hafström s.‘29ff; Lagberedningens

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=