184 hättij»! regn. På kvällen blev han av bonden hänvisad lä^'erj)lals »i en bod, i vilken hon ock lå^'». ()ch så inträffade olyckan; »olovlig sainmanblandelse» (förut hade de — skriver Prytz — »i all iirlig kärlig och lovlig vänskap umgåtts ined varandra»). Under de fiiljande två veckorna före briillopet (28/4 1040) frågade han henne njiprepade gånger, »om hon visste sig havande vara», vilket hon fiirnekade. 1/mellertid bar bon under denna tid icke »band ntan ludjt bnvnd» (d.v.s. hon npptriidde icke som okränkl jnngfrn). På briillopsdagen var hon dock »barhnvad», därtill »emot sin vilja av andra lockad». Prytz hade, säger han, dock då fortfarande icke reda på att hon var havande. \'ad som hade intriilfat var alltså otidigt sängelag och kronobrott.'^" Alt domkapitlet reagerade genom att avsliinga Prytz från tjiinstgliring iir redan sagt; fiir huru lång lid framgår icke av handlingarna. Det är icke miijligt att avgöra, om man i detta avseende fiiljde prästeståndets överenskommelse 1617.Att Prytz —såsom där var fiireskrivet — gjorde avbön infiir fiirsamlingen omtalar ban själv. Om biiter säges ingenting. Däremot diodes hon on domkofntlet att std kijrkoplikt.'^* Delta var i själva verket ett strängare *- Det finns i akterna en uppgift, soin skulle kunna tyda pä att liigersmålet hade ägt rum, innan regeringen beviljade äktenskapsdispensen. 1 hrev till domkapitlet ii'4 1640 lalltså medan ärendet prövades av regeringen oeh några dagar innan dispensen beviljades) anhöll Prytz. alt han med det första finge »fullborda sitt påhegynta äktenskap». På akten har man med upprepande av dessa ord i domkapitlet antecknat, alt framstiillningen inkom den 6 4. På motsvarande sätt helte del i den kungl. resolutionen 11 4 1640. att Prytz hade »för någon tid sedan begynt inlåta sig uti ;iktenska|) iiuhI» etc. oeh alt en lång tid hade passerat »sedan samma äktenska]) hegyntes». l)omka])itlet skulle utan tvekan ha ingripit, om de citerade orden i Prytz' hrev ;t/4 1640 hade inneburit, att lägersmål hade :igl rum. Och regeringen skulle tveksam som den i alla fall var (jfr ovan not 18) — säkert icke ha medgivit äktenskapet, om saken hade legat till på sagda siilt. .\llting talar för att Prytz’ redogörelse 11/8 1640 iir sanningseidig. Om stadgandet i priisteståndets iiverenskommelse år 1617 se avd. H. 1 s. 110 f. 1 brevet till konsistoriet 1 10 1640 hemstiillde Prytz. att heslut om alt »privera» honom längre icke skulle fattas, förrän han hade kunnat visa, att de ovan omtalade beskyllningarna mot honom och Karin Ilansdt)lter voro osanna. — 1 samma hrev omtalade han. att »nästan hela församlingen» hade »tillgivit» honom hans fel och att församlingen skulle göra en »intercession» i saken hos domkapitlet. 34 j Piytz' hrev 1 10 1640 till domkapitlet säger han. att han »nu en lång lid. efter eder helallning, haver stått plikt och iinnu slår». .Ifr avd. H. 1 s. 114. så
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=