RB 9

151 nen, lorll'arande niuier Oonhielnis ordlörandeskap —i 17;14 ars lag. niissgärningshalken kap. Llll § 5 fastslås, att böter sknlle idgä på sainina sätt ixirc si<i del otidiga sängelaget hade ägt rinn under trolovning, resp. vid hävdande under äktenskapslöftee//er i Kinskaläger, som fiiljdes av äktenskap, knngl. inaj:l —i enlighet med den dåvarande lagkommissionens mening —fiirklara, alt ingen tvekan kunde råda om denna tolkning av det anförda lagrummet. Huruvida vad sålunda stadgades i 1734 års lag ledde till en annan hediimning av olidigt sängelag av präst än vad kungl. resolulionen ll/lO 1714 fiireskrev undandrar sig mitt bedömande. 1'å’inras må blott därom, alt det ej var självklart alt en äldre bestämmelse upphörde alt gälla, sedan 1734 års lag hade kommit lill.'"^* —Jag måste också låta det bli en öppen fråga, i vilken utsträckning biskoparna i fortsättningen ha ansett sig böra ingripa, därest en ])räst gjorde sig skyldig till förseelse av här ifrågavarande slag. 104 En tid senare (1749) skulle 10.5 104 .Se ovan av<l. .\. 8 s. 80 I'. Se ovan avd. .\. 8 .s. 00 I'. .Ilr ovan avd. .\. 8 s. 02 t ocli denna avd. s. 12,'). 105 100

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=