150 regeringen dessiiloin liänsyn till tiirslag i andra konsistoriers yttranden (1)1.a. i någon mån Kalmars). Det kompromissbeslnt, som kungl. maj;t sålunda fattade, var av följande lydelse: »De som ulan trolovning eller förut gjort äktenskapslöfte av l()saktighet begå lönskaläger och sedan till att undvika strafl taga den till äkta. som de således förnedrat hava. böra utombemälde 2 dir smt ändå efter deras fiirmögenhet giva något till pios usus. och i övrigt såsom både i Guds heliga ord och kungl. maj-.ts kyrkolag är påbudet, att präster böra icke allenast i lärdom ulan och i leverne och vandel förelysa andra med goda efterdiimen. så finna vi ock skäligt, att vederbörande konsistorium förekallar dem som prövas i så måtto brottsliga; föreställandes dem allvarligen deras förseende med åtvarning att framdeles taga sig för vidare förseelse till vara. ingalunda givandes lastarum rum på deras olillbiirliga fihbållande skiiligen att tadla. Hörandes de sedan för konsistorium göra en offentlig avbön.» Det må här erinras omatt den skillnad, som kungl. maj;t gjorde mellan å ena sidan otidigt sängelag. då trolovning eller hävdande under äktenskapslöfte förelåg, och å andra sidan otidigt sängelag där så icke var fallet, formellt stod i överensstämmelse med det förhållandet, att KL kap. V § 2 endast handlade om otidigt sängelag av fiirstnämnda slag.*”- Kungl. maj:l hade dock tillämpat sagda lagrum, även då fråga hade varit om lönskaläger i andra fall.*”” Trots deklarationen att kyrkolagen gällde lika för alla kom sålunda i själva verket den kungl. resolutionen 1 l/lO1714 att innebära. att präster behandlades annorlunda än andra. Lltt par årtionden senare skulle —på initiativ av lagkommissioJag har återgivit l)eslutet i dess heltiet utan att närmare diskutera, varifrån olika detaljer hade tagits. Formuleringen följde delvis ordagrant tagkommissionens utlåtande. Detta gällde såluiula hela stycket om påhud eidigt Guds heliga ord och kungl. majits kyrkolag (»att i)räster höra icke allenast . . . skäligen att tadla»); jfr ovan not 92. Den därpå följande satsen om avhön fanns däremot icke i lagkommissionens idlåtande utan hade tillkommit under inflytande från vissa konsistorieyttranden. I resolutioner 1(>99 och 1711 hade kungl. maj:t fastslagit att vid tilllämpning av KL kap. § 2 hävdande under äktenskapslöfte skulle jämställas med hävdande av fästman före vigseln; se ovan avd. .\. 8 s. 84. Hl.a. genom en kungl. resolution år 1710 hade fastslagits, att vid lönskaläger åtföljt av äktenskap KL kap. V § 2 skulle tillämj)as; se ovan avd. A. 8 s. 75. 101 102 103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=