RB 9

14() inkomna kon.sislorieutlåtandena. d.v.s. samlliga nlom Västerås. Visby och Stockholms stads konsistoriums samt Hovkonsistoriets.*^^ I sitt eget underdåniga utlåtande 12/2 1713 redogjorde.' kommissionen för vad konsistorierna hade fiireslagit. Därvid hade kommissionen anledning att taga ställning till frågan om karaktåren av prästeståndets (överenskommelse 1517 och om dennas giltighet. Residtatet var negativt.^'’ Enligt kommissionen funnos i fråga om otidigt sängelag inga andra hestiimmelser än KL kap. § 2 och kap. X^’ § 20. 1 likhet med flertalet konsistorier avvisade lagkommissionen fiirslaget om suspension. Motiveringen var delvis densamma som den av de nämnda konsistorierna anförda. Härtill lade emellertid lagkommissionen vissa ytterligare synpunkter. Argumenteringen må här citeras, bl.a. därför att den belyser det förhållandet, att lagkcjmmissionens jurister icke resonerade mindre teologi.'^kt iin kyrkans män, men uppenbarligen mindre ortodoxt än åtskilliga av dessa.Lagkommissionen kunde —hette det — »ej . . . se eller finna av vad skäl präster skola med så hård och svår plikt bliva belagda, att de skola därföre på mindre eller längre tid vara sina ämbeten fiörlustiga och bliva därigenom underställda åt.skilliga omilda omdömen uti ett mål, som lagen intet haver satt nagot straff för dem eller andra manspersoner, utan synes sådana präster därigenom uti sina ämbeten framdeles, när de bliva restituerade, mycket komma att lida, alldenslund sådan suspension bliver dem av obetänkta människor förekastad. Förutom det kan samma suspension förorsaka man och hustru emellan uti deras äktenskap någon kallsinnighet, när någondera därtill mer Lagkommis.sioiKMi började behandlingen av reniis.sen den 1713 men Ije.slöt då att uppskjuta ärendet, tills konsistoricyttrandena hade inkommit. Några av dessa, som redan bade ingivits, föredrogos doek (.S.iöCiRi:\ 111 s. 105) fl. Mn vecka senare (12 2; a.a. s. 111 f) uppliistes övriga, då inkomna utlåtanden och ärendet företogs till avgörande. I sitt underd. utlåtande (sainnia dagi uppgav kommissionen, att den »noga intagit vad samtli(jn (kurs. h;ir) konsistorierna sig därutinnan utlåtit». Att denna up|)gift icke var fullt korrekt framgår av vad som ovan not 21 har omtalats om dateringen av konsistorieutlåtandena. — I protokollet 12/2 1713 (.S.iöghfn III s. 111 f) ingår kommissionens beslut, vilket expedierades i form av underdånig skrivelse (jfr ovan not 21). .Se l'7xkurs 1. .Tfr FÖlU'.: Harnkviivningen ])assim. s]iec. s. 127. 17)3.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=