RB 9

lao slufliga kiingl. resolutionen."- I remissvaren beriirdes ocksa — mer eller mindre i anslutning till Linköpingskapitlets uttalande — frågan om (överenskommelsens betydelse i rättspraxis. Härtill kom spörsmålet, huruvida (iverenskommelsen hade beaktats vid tillkomsten av KL 1()8(). oeh därmed frågan om dess börenlighet med kyrkolagen. Det sistnämnda inkluderade hela problemet, huruvida präst borde IVör otidigt sängelag straffas strängare än andra och i så fall på vad sätt. Då Linkiipingskapitlet i sin underdåniga framställning tog upp de sistnämnda problemen, betonade det, att prästeståndets överenskommelse av år 1617 »allt tills nu» hade tillämpats. Vid regeringssammanträdet 15/12 1712 talades i anslutning härtill om bibehållande av »den gamla praxin, till dess någon ny lag Isic!) kommer». Dessa uttalanden äro av intresse, icke minst därlVir att jag i domkapitelshandlingarna har funnit endast få exempel på en dylik praxis.-’^ Vad angår de remissyttranden, i vilka det argumenterades f("»r ett bibehållande av stadgandena i prästeståndets överenskommelse år 1617. ligger det i sakens natur, att man ansåg denna alltjämt tillämpad.-^ Men även de yttranden, som opponerade sig mot att sä stränga bestämmelser i fortsättningen skulle gälla —ja. t.o.m. vissa av de yttranden som ifrågasatte (överenskommelsens rättsliga karaktär-^ — synas ha utgått från att man i praxis lom också mer eller mindre fidlständigt) hade följt 1617 års beslut, åtminstone fram till kyrkolagens tillk(imst.-‘’ Fornuderingarna äro -- Oin (ien l)efy(ielse för den fortsatta diskussionen, som den av Linköpingskajiitlct anviinda formnleringen fick. se Lxkurs 1, där iiven spörsmålet om den ursprungliga innebörden av 1617 års beslut behandlas; jfr iiven ovan not 13. -•'* Jfr ovan avd. B. 1 s. 112. För detta och det följande se forts, av texten. Observeras bör dock. vad Kalmar konsistorium anförde i sitt genomgående kritiska yttrande om suspension. .Se härom forts, av texten. 1 några yttranden synes man dock ha utgått från att privering(>n hade avsett kortare tid iin de i 1617 års överenskommelse angivna 6 månadi‘rna. Så talade \’äxjö domkapitel om »denna praxin av någon tids sus])ension» och Skara domkapitel om att suspension »någon lid» hade »i urminnes tider [!] varit bruklig». 1 motsats till dessa allmänna uttalanden innehöll åäsby kon-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=