127 »oin cMi präst skall r(')r beriu'da brott ined någon stcirre plikt bliva ansedd än andra». Till grund fin- vad domkapitlet sålunda anförde låg en prineijiiell uppfattning om hiir frågan rättsligt låg till. 1 protokollet 12/11 1712 bette det. att betriiffande prästs liestraffning för otidigt sängelag »ingen annan lag är än den som finns i kyrkoordningen, som emellan stånd uppenbarligen ingen åtskillnad g<")r». l den underdåniga framställningen nttryekte man sig visserligen försiktigare, men om domkapitlets åsikt kan ingen tvekan råda. Stadgandet i KL —hette det — avsåg »allenast» 2 daler silvermynts böter »ntan att skränka de orden till ett eller annat stånd eller fiirhiija straffet allenast för präsler». Att man även var skeptisk mot den dittills tillämpade fiireskriften om ett halvt års siispension framgår av uttalandet, att bestämmelsen »ntan tvivel har sin begynnelse oeb grund iiti den fiireningen några biskopar och prästerskap på riksdagen i (b’ebro 1017 ingått». (ienom vad Linkiipings domkaj^itel sålunda anfiirde hade de frågor ställts, vilka sknlle komma att spela en roll i den fortsatta l)ebandlingen av spiirsmålet om otidigt sängelag av präst. När iirendet biredrogs i regeringen 10/12 1712, besKit denna, dels att man sknlle bliva »vid den gamla praxin till dess någon ny lag kommer», dels att yttranden sknlle inhämtas från lagkommissionen och samtliga konsistorier. Lnligt rådsprotokollet sanktionerade knngl. maj:t sålunda — om också blott tills vidare —den ])raxis, som hade utbildat sig på grundval av priisteståndets överenskommelse år KU7. I den resolution, som avgick till Linkiipings domkapitel,'*’ medtogs dock icke .\tt uftalandot om karakliiriMi av priisteståndets överenskommelse ieke var korrekt framgår av kixkurs 1 samt av vad som ovan avd. A. 5 s. ‘i.H f oeli H. 1 liar omtalats. D.v.s. »af . . . kiingl. maj:t under dess hortovarande . . . till jnstitiae sakernes avgörande förordnade oeli hefiillmiiktigade råd». .histitierevisionens protokoll vol. .1. 15/12 1712 (jfr ovan not 7). .histitierevisionens registratnr 15/12 1712; I.iD,\ K la nr 8 fol. 976 f (jfr ovan not 7). —Då regeringen ej gav liesked om hur man skulle förfara, tills den hade fattat beslut, efter det att remissvaren hatle inkommit, fick Linköpings domkapitel ingen ledning i fråga om behandlingen av Daniel Schenberg.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=