RB 9

122 däi-eniot soin ett l)esked till liörje Sörensson, att om han ville besvära sig lick han (»per viam legis») vända sig till hovrätten och icke till prästeståndet. Intetdera var riktigt. Målet hade kommit under Göta hovrätts prövning genom ett särskilt beslut av kungl. maj;t 22/5 1072. ^'ad som däri anfördes och vad som förekommer i Göta hovrätts protokoll och registratur äro de enda upplysningarna om målet i bevarade handlingar. 1 det kungl. brevet till Göta hovrätt omtalades, att Börje Sörensson’’® —han benämnes »/ör detta kapellanen i Ronneby» (kurs. här) —hade besvärat kungl. maj:t »en rum tid». Kungl. maj:t hade på grund härav tillsatt en särskild »kommission av andliga och världsliga personer» att döma i saken. Den 28/9 l(i71 hade kommissionens dom fallit.^’ Med hänsyn till Börje Sörenssons inlagor till kungl. maj;t förefaller del mer än sannolikt, att den av kommissionen fällda domen om avsättning endast var en fastslällelse av en annan myndighets dom. Emellertid gick Börje Sörensson med en ny supplik till kungl. maj:t. Tydligen innebar hans framställning denna gång en rad beskyllningar mot kommissionen. Resultatet av inlagan blev, att kungl. maj:t (iverlämnade målet till Göta hovrätt för granskning och avgörande. Riksrcgisfraluret 22/,) 1072. Göta hovrätts protokoll 11/7 och 11 10 1072 samt rcgisiralur 20/7. 12/10 och 14/11 1072 (Göta hovrätts arkiv). Ärendet finns icke i de relevanta Riksrådsprotokollen vol. ,ä0 a och 00 a. —Knligt Göta hovrätts protokoll 11/7 1072 hade kungl. maj;t, då målet hade överlämnats till hovriitten, hifogat »en hop akter och |)rotokoll». Rland dessa handlingar, som jag icke har återfunnit, torde v;il Rörje .Sörenssons egna inlagor och de fällda domarna ha varit meil. Både hiir och i Göta hovrätts handlingar kallas han Hörje Svensson. Redan den 30,9 1071 u|)ptog landshövding Magnus Durell i Ronnehy rådsturätt. där han sjiilv var niirvarande. frågan om tillsiittning av kaplanstjänsten i Ronnehy som »är hliven vakant». Durell var ledamot av den kommission, som två dagar tidigare hade dömt Börje Sörensson till avsiittning. .Se Göta hovrätts ovan not 34 anf. akter. Om Durell se i övrigt ovan not 1 anf. arbeten och spec. F.\hriciu.s 111 passim. Att denna åtgärd var av extraordiniir karaktär är viil anledningen till att regeringen ansåg sig behöva prestera en motivering. Det hette sålunda: .»Nu såsom våra inåuga och viktiga regcmentssaker intet tillåta oss ilenna saken att överse, ty hava vi för gott funnit» etc.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=