103 saininanhang är iipphävandel av kap. XV relevant.'*- Jämlikt RF §87 mom. 2 underställde kimgl. maj;t 1915 års kyrkomiile sagda kyrkolagsirågor.'*'* Kyrkomiitet biträdde kungl. maj:ts och riksdagens mening.'*^ Genom lag 12/11 1915 om vad iakttagas skall i avseende ä inbirande av lagen om äktenskaps ingående och upplösning upphävdes hl.a. KL 1080 kap. Därmed försvann hl.a. kapitlets § 20. Straff för kronobrott avskaffades sålunda. Genom de beslut, som hade fattats i samband med tillkomsten av 1804 års strafflag och i samband med den nya lagen år 1915 om äktenskaps ingående och upplösning, samt genom 1942 års kyrkohandbok och lagen 27/2 1948 om upphävande av KL 1080 kap. V hade alla åtgärder från samhällets sida i fråga om otidigt sängelag upphört. Xågon bestraffning av dylika förseelser var det icke längre fråga om.'**‘ Såtillvida hade man kommit tillhaka till den ordning, som beträffande fästfolk (trolovade) hade fastslagits i Västerås ordinantia 1527. Men till grund för den moderna lagstiftningen låg en helt annan uppfattning än den som en gång hade präglat reformatorernas ståndpunktstagande. ■*- 191.') års riksdag: Proj). nr 18; riksdagens skriv, nr 198. Det niå erinras om all enligt den tidens praxis del koinniiltélieliinkande, vari förarbetena till den nya lagen redovisades, bilades riksdagsbandlingarna. Lagberedningens förslag till lag om äklenska])s ingående ocb u|)plösning finns alltså i 1915 års riksdagshandlingar. 2. saml.. 2. avd., 1. bandet. — Om 1915 års nya giftermålslagslifining se i (ivrigt l^KKHKiu.: tiiflermålsbalken i Minnesleekning ågnad 1754 års lag 1 s. 203 ff. 1915 års allmänna kyrkomiile: 1. saml.. kungl. maj;ts skriv, nr 2. a.a.. 3. saml., Kyrkolagsutskottets betiinkande nr 19; 7. saml., kyrkomötets skrivelse nr 17. .Sv. förf. saml. 1915 nr 427. ladigt Smedmiistare K. .1. Nilssons Minnen (s. 3(5, (50) kvarlevde i Kråksbulls soeken i Småland ännu i slutet av 1800-talet en kyrklig sedviinja att utdöma ett slags böter för otidigt sängelag. pSe iiven vad som ibid. bar anförts om böter för kronobrott.) Del är icke omöjligt, att något liknande kan ha förekommit iiven på andra håll. Det vore ett intressant problem för kyrklig folklivsforskning att utröna, i vilken utsträckning olika former av kyrklig besiraffning ha levat kvar, sedan den lagstillning, som en gång hade legal till grund härför, hade upphävts. .Ifr Hringkc.s i K.\ 19(54 s. 211 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=