90 dena sålunda gestaltade sig, gällde alltså den motsättning, som komatt föreligga efter tillkomstezi av 1734 års lag, KL 1G8() kap. V § 2 i jämförelse med missgärningsbalkens kap. Lill § 5. sett förekom dock i praxis icke någon annan mening än den att man hade att följa sistnämnda bestämmelse med dess vidsträcktare innebörd. I ett fall skulle dock framställning göras om en närmare förklaring av bestämmelserna. En landsfiskal i Dalarne förfrågade sig hos justitiekanslern, huruvida böter enligt sistnämnda lagrum skulle utgå, icke blott då vederbörande överenskommo om äktenskap först sedan de hade ställts inför domstol för begånget lönskaläger, utan även då hävdande hade skett under äktenskapslcifte och äktenskapet hade fullbordats. Klart var —enligt landsfiskalens mening —att i sistnämnda fall böter skulle erläggas av den kvinnliga parten enligt KL 1680 kap. V § 2. Men skulle även mannen böta, d.v.s. skulle 1734 års lag, missgärningsbalken kap. Lill § 5 tillämpas? Landsfiskalen menade, att skillnad här borde göras, då det tycktes medföra vanheder för sådana personer att jämställas med dem som först i samband med domen för lönskaläger ingingo äktenskap. Ärendet underställdes kuiigl. maj:t, som infordrade yttrande från lagkommissionen. I enlighet med vad denna anförde resolverade kungl. maj:t i brev till justitiekanslern 12/4 1749. Missgärningsbalken kap. Lill § 5 — hette det — gav tydligt besked i saken: en närmare förklaring var därför onödig. De som hade haft otidigt sängelag skulle »enligt redan nämnda lagens rum, utgiva två daler silvermynt vardera, antingen trolovningen 125 1 stort framförts; se ull. ur 102 (magistraten i Kristinehamn). Härtill kan liiggas att ■Svea hovriitt (ntl. nr 125) hade förklarat, alt ingen ändring liehövde göras i KL kap. V § 2. (.\v nämnda yttranden har Nordin a.a. s. 68 omtalat nr 29 oeh nr 102; se dock not 122.) — 1 fråga oni oppositionen från prästerligt håll mot KOF 1731 kap. \’ §3 se Norm.xnn: Lundastiflets prästerskap och 1731 års kyrkoordningsförslag s. 72 f samt de infordrade yttranden över KOF 1731, vilka finnas i saml. 1736 [!] års kyrkoordningsförslag jämte anmärkningar (Uppsala domkapitels arkiv J. V: 3; Uppsala landsarkiv), ^’ad angår det föreliggande spörsmålet, se särsk. utlåtandena nr 19, 20, 25, 34, 38, 42, 50. Typiskt f()r den framförda kritiken är ull. nr 25. där det om intagningen i tysthet i sakristian hette: ».Synden tyckes ej hehöva i sådan hast få för mjukt örnagått.» Den ovan ilenna avd. not 106 omtalade kritiken mot KOF 1731 kom alltså att gälla KL 1686.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=