94 I'Igt'iuloinlii’l knn synas, alt giislerna sainlidii't nunl vapiu'ii mask' liiinna il'raii sis' sina sadlar. Men ari’a skalkar kiiiule driva sill spel oeh del var sakrasi all vara pa sin vakt. Del knnde jn tänkas, all hnidiiiiininen oeh bans liilje hell enkelt gävo sig i väg med bruden, innan hon var i laga former (iverliimnad. Desliimmelsen är under alla IVuhallaiulen intressant oeh sannoliki närmast att nppfatla som ett led i de skyddsälgärder. som ansagos iKulvän- (liga i(")r att fiirekomma hrndrov. rt(‘)ver de hiir ovan nämnda stränga Ix'sliimmelserna mol den som l)r(')l friden, innehalla \':istg(”)talagarna en rällsregel. som direkt niiinner hr()lloj)sfriden. Den lyder: '>Del iir Ire gäslahnd. dä man skall Ixita lika myeket fch' Iräl (om han blir driipl) som f(‘)r fri man: (‘11 iir hriilloj). del andra iir giftariil, del lr(‘(lje arviil» (\'gL I Mandrap 13: 11 Draparel). 27). lliii- fa vi alltsa vela. all inte endast giflariilet nian också den därpå toljande hriillopsfesten i hrndgnmmens hem skyddades av en fiirhiijd frid. Också i Svealagarna finns del hestiimmelser om hriillopsfriden; enligt dessa bestraffades drap under dessa feslligheler med dnhh('lt sa h()ga Ix'ik'r som under vanliga fiirhallanden. Del heler hiirom i Säxlermannalagen ((iH 2); »Xn kan allt ga viil. hrndgnmmen komma efter sin hrnd och hans f(')lje med honom; de skola i frid komma dil och sedan fara diirifran. Bryles nagot mol deras manhelgd. som dil iiro riitteligen hjndna. da skall kir dem giildas dubbel mansbot.» Del var alltsa endast inbjudna giisler. som knnde pariikna delta sliirkla riillsskydd. \'ar del någon, som objuden kom till festen och blev indragen i slagsmal, fick han slå sitt kasl, om han blev sarad. Xagra Ixiter kunde inte i)åriiknas, fiirsåviti han iide blev sa svart skadad, all han avled, da enk('l manshol skulle utga.'' Att (hima av senare domlxicker tycks ingenting ha varit vanligare än att objudna och vanligen l)erusa(l(' giisler inlunno sig på briillop och andra gästabud och ställde till bråk och slagsmål. Delta fiirklarar också den stora ni)pmiirksamh('l. som medeltida lagar iigna at dylika mindre vidkomna giister. Med del sinne fiir solenna yltre former, som iir sa ulmiirkande f(')r gammalgerman.sk riiti, har briillopsiriden siikerligen luiglidligen lysts av viirden på stiillet. sa snart brndfiiljet och andra giister inlunnil sig. I'ridlysning av br(‘)llo])sgiisler iir en ålderdomlig sed-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=