91 inaniuMi att s(")ka kriiii'^'a de slriiiis'a hestäinmelserna j^enoin att l'(’)rhala hnWlopet oeli kvarhälla bruden. 1 vissa tall berodde kanske I'il'loniannens Irilska på att han oeb tastmannen voro oense an^'aende tiden bir br(")llo|)et. Fin' att den skidle lå sin riitt, soin hjonelas’ ville by,i,'i^a. var (med tanke på dem. som intt' kunde komma <')verens) laj^a i,u'istabudstid bi'slaiml. mimliffen simdai'en etter martensmiissan. som var den It november 1 (115 9; 11 (IB lä; ()L (IB iS). Det var en med avseende |)a bondesambiillels lunklioner tiimplij.f tid. Da var skörden biiri^ad. lador oeb vistluisbodar voro lyllda. den langa vintern nalkades, da del inte var gott tor mannen alt vara allena. Laga rörlall kundt' emellertid intriilTa oeb måste respekteras. Del var om endera kontrahenten blev sjuk, ombruddräkten brann upp tåler om boel plundrades genom ran eller ljuvnad (\'gL 1 (115 9; 11 (115 1(1). l-'anns inte laga lorlall oeb var bröllopsölel bryggt, dvs. bröllo|)smalliden lillrt'dd. skulle brudgummen jia »laga ölstiimma», den lor bröllo])et taslsliillda dagen, med sitt lolje rida lill lästekvinlians hem lor att hämta sin brud. ^’:igrade da gittomannen att lämna ut heune. var han lortallen till böter oeb måste ersiilla brudgummen tor del tillredda men av omständigheternas makt inställda bröllopsgilltå. Om gittomannen pa delta sätt pa tre laga ölslämmor kvarböll bruden, maste han lor varje gång punga ut med bölt‘r oeb omkostnader tor bröllopsmålliden.' Pa sa siitt kunde gilltMinalel uppskjutas Iran Mårtensiniissan del ena aret lill samma tid Iva ar däreiler, alltså drygl Ivå år.’ Men sedan giek del intt' all blrhala saken längre. l’ästmannen kuncU* nu begära all gtuiom laga dom pa tinget tå sin liistekvinna ullämnad. Fnligl ()slgölalagen 1(115 8) skulle häradshövtlingeu bege sig till brudens Iumu oeb lämna ut henne. \'i ba anledning all biir erinra oss del i blregaende kapitel Is. 88 1.) omtaladi' rälls1'altel. da tm ung dräng i Konga härad sa sent som KLJl viinde sig till tinget oeb lu'giirde all la sin lrolo\;ule. Irots att del var bon sjiilv, som luulil IorbindelstMi. Del linns alllsa ingen orsak all betvivla, all de laga algiirder, som en läsiman enligl landskajisriitten kunde vidtaga mot en Iri'dskande giltoman. oeksa lilliimpals i praklikim. ()slgölalagen nämner ingenting om all vald liek tillgripas lor
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=