(36 triiwe, il si on vingoring odor on l)roco'> (sin tiistogava, tloi ma vara on lingorring ollor on brosoh).^” Da Siidennannalagons Ix'- slannnolso. all »l)ra5' ooh t'ingorgiill» av iinkan skullo la lagas ul ur dol oskitlado l)ool iir unik i svonsk inodollidsräll. iir dol Iroligl. all hiir ('('iroliggor on dirokl påverkan Iran don lybska sladslagon. \'id lidon tiir Stidorinannalagons nedskrivande på riiSO-lalol var Anund biskop i Slriingniis ooh dol är sannoliki, all donno \orksannno prolal hafl inClylando pa lagvorkols nllbrinning. Hans blivande oflorträdare på l)iskopsslolon Isar niiinnos soin kanik i Slriingnäs 1288 och var nian Ivivol lysk lill btirdon.^^ Här ba vi 011 länkliar förklaring till don pafallando övoronssliinnnolson inollan don lyliska sladslagon ooh Södorinannalagons oilorado lagrinn. Alt fäslogåvan i varje fall iindor on nagol sonaro lid ansolls som huslruns enskilda egendom, framgar klarl av oil rätlsfall Iran millon av läOO-lalol. Hnslrii Barbro lAiksdollor, förmögen radmansdollor fran Slookbolm. sodormora gifl mod bislorioskrix aren Basmus Ludvigsson. hade vid sin förslo mans diid isannolikl lö.‘)2i av sina sviirföriildrar boll onkoll blivil boriivad on lung ooh dyrliar guldkedja, som bon fåll av mannen som »ärogava ooh fäslningofä'>. rndor aboropando av Sveriges lag »fasl grät ooh klagado'> buslru Barbro över donna ofiirriill, ooh sviirföriildrarna nödgades utlova, att kedjan vid deras död skullo atorga till hoinu'. Så blev också fallet och guldkedjan blev lagligon lilldömd hustru Barbro som hennes »rätta hedersgåva och fäslningefä».^- Fästegavan iir det säkerligen också som asyftas, då radman Arvid Olssons dödsbo år 1489 försattes i urarva konkurs. Ankan avsade sig arv och skuld men Stockholms rådhusriitt tillät, hon skullo behålla bältol och ringen idan (ined undanlag av) sina morgongåvor» och dessutom pa hennes egen bogiiran dol lösoro bon medfört i boet. .\ngaondo morgongåvorna skulle bon komma överens med borgensmännen.^'^ Biittsfallet iir intressant, då del belyser kvinnans riiltsliga sliillning vid urarva konkurs. Del lös(”)re, som hustrun sjiilv en gang medfört i boet. samt biillot och ringen betraktades tydligen som hennes j>rivata egendom, som kroditororna oj kundo lägga beslag på. Då såviil bälte som ring voro vanliga fästegåvor, är det ulan tvivel i denna deras egenskap, som de undanlogos ur konkursboet. att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=