64 syttar pa den av gittomanuen tiueslavade gitterinalsinrineln. Pa sainina siitt l(')rli(')li det sig på Island: endast de barn voro av iikta h<")rd och alltså arvsherättigade gåva k(')pt. kiipt ined »imind».'^'^ vilkas mor blivit ined lästeDa sålunda i sagan oin ICgil Skallagriinsson nagra bröder beskylldes f(')r att vara av oäkta börd och alltså icke arvsberiittigade. tillbakavisade de med indignation den ärekränkande beskyllningen och bedyrade, alt de kunde skatta \ ittnen på att deras mor blivil »med lästegåva kiipt».'^^ Modern var den i del föregående nämnda bondedotter, som blivit gift genom s.k. »laiisabriillanp» (jfr ovan s. 43). Hade en man en son i en iilomäklenskaplig f(')rbindelse. kunde emellertid denne genom den s.k. ätlledningen tagas npp i faderns iitt — en motsvarighet till vad vi kalla fiir adoption. Ihiligt de norska lagarna, (Inlatingslagen och 1'rostatingslagen, skulle detta ske vid ett stort gästabud och genom en luigtidlig rättssymbolisk ceremoni; härvid skulle iittledaren genom uttalande av en klangfull allittererande formel tillförsäkra sonen alla den iikta f(')ddes riittigheter »sva sem moder hans vaui mundi keypt»; som om hans moder blivit med fästegåva köpt.'^’’ Hedan tidigt sago sig lagstiftarna fiiranlåtna att fiirbjuda alltsom dock för (iverdådiga fäslmansskänker. Enligt \dsbylagen vad iiktenskapsriitten betriiffar iir att biinfiira till tysk riitt - fick brudgummen skänka sin brud vilka klenoder han ville, dock inte sidentyg. Detsamma fick liruden ge sin tillkommande. Senare gjordes emellertid den inskränkningen, att brudgummen fick ge en ring till ett viirde av hiigst tre marker silver samt fat och skalar för fyra mark silver. De pungar, som brud och brudgum plägade skänka varandra, fingo inte kosta mer än en mark.^** Liknande fiireskrifter finner man också i det egentliga Sverige. 1'nligt Tiilje stadga av 1345 fick ingen brudgum ge sin brud eller hennes fränder mer än IViljande gavor; en gångare. sadel, betsel. armkå])a och hatt. Ingen fick tvinr/a honom att ge brosch ibraz). guldring eller andra sådana klenoder.’” Men ville han ge av fri vilja, fick han g(”>ra det. Xaturligtvis kunde inte \ em som helst ge sin brud eller hennes friinder så fiirnäinliga skiinker som häst med sadel och betsel eller smycken av guld. Det var birvisso fiubeballet adelsmiin och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=