Ö2 biuienian. Av de citerade laj^rinniiien i \’ä.sls»()lalai4en och Dalala^en liireialler det närniasl, som om menini'en vore, att den unf'e mannen personlii^en skidle vända sig till gittomannen. M(*n med kännedom om senare tiders allmogeseder vägar man nog huutsätta, att seden med htaieman är urgammal i Sverige liksom pa andra håll. även om den inte varit lagstadgad. Fran idoinsvenska germanska liinder vet man, att det under medeltiden helt enkelt ansågs opassande, att Iriaren själv 1’ramställde sin hegiiran.'- I den ovan alergivna skildringen ur Njals saga upptriidde ju också Ruts hror som hans hiuieinan. 1'ran och med slutet av 1 äOO-talet, då de svenska kiillorna hinja thula rikligare, finner man sjiilva ordet hiuieman i betydelsen f<")resprakare vid frieri. Om den nyssniimnde bonden i Kinnevalds hiirad. som trogen gammal sed fcu'st inhiimtade sina fiuäildrars och vänners '>rad». innan han bestämde sig f(')r sin utvalda, heter det. att han hade hud till flickan genom Ivenne Ixinemän, som gingo till hennes hem och »gjorde sin htin. efter som sedvanligit iir». Den gängen tycks inte friaren själv ha varit med. Hur som helst, det hela avUiple pa (inskat siitt och ynglingen fick sin brud. .Som ett bevis på att trolovningen ingålts i laga former åberopas stundom inf(')r domstolen, att frieriet framhirts genom Ixinemän. l]tt tidigt exempel härpå, från år lä9(), finner man i protokollen fran ärkebiskop Abrahams beryktade räfst, vilka inte minst när det gäller den äldre äktenskapsrätten, utg(')ra en källa av utomordentligt värde. En man från Kalmar hade trolovat sig med en flicka vid namn Gunnel och »siingalag» hade ff>ljt. Men sedan »Iriidde han idur sin äkta säng» och hade »huiskaläge» med ett flertal andra kvinnor. Gunnel »kiindes» emellertid »hir hans äkta hustru», eftersom hon var den ftusta han trolovade sig med och »haver han haft till denna Gunnel hcmemän». heter det.* Hur allmänt utbredd seden metl hcuieman var vid l)(')rjan av 1 (lOO-talet. förstår man av en kyrklig handling fran år 1609; enligt denna sago sig de kyrkliga myndigheterna fiiranlatna att fcu’- bjuda h(‘»nemännen att »gå deras hcmemal» omscuulagsmorgnarna. Det var naturligtvis hänsyn till gudstjänsten, som lag bakom.^ »Manga ibland allmogen hava för sed hitlideliga om söndagsmorgonen resa pa frieri och laga hos varandra jaord pa deras viignar. som dem hava utsiint. Xiir de komma och reda sill värv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=