I KVINNAN, MANNP:N OCH ÄTTEN 1 (iiMi yiii'sla av de svenska nu'dellidslai'arna, Krislolers landslaj^' (1442), rinns del ell la^'hnd, som lyder: »Häsla ling som honden har i sill ho iir hans laggilla Inisirn. Den som slj;il henne Iran honden. han iir \;irsle oeh shhsU* Ijnv. Och diirl’(“)r. dcai som loekar hondens hnslrn Iran honom oeh liiper horl med henne, hlir han gripen pa liirsk giirning, dii skall han IViras lill ting oeh diunas oi h liiingas (")ver andra Ijnvar.» (iiMiom sin originella nllormning är della laghnd siikerligtMi ensamshuaule inU' endasi i nordisk nian i germansk riill (iver Inivud laget. LagrumnuM, som hiir tMulasI delvis alergivils, iir som helhel h(‘lraktal ell av d(‘ iniressanlasle i svensk medellidsriill oeh av eeniral ])elvdelse i dtai iildia* iikhaiskapsriillen. 1 laglnidel IramstiilUvs hnsiriin som mannens egendom, (mi npplallning, som ytterligare nnderslrykes genom att del plaeerals I’riimst. ieke som man kunde viinta sig i (iiltermalshalken nian i 1’juvahalken! Mt‘d livet liek Ijiiven Ixila vare sig han slal l)ondens hnslrn, hans hoskap, silver eller vapen. Skillnaden var endast (km, all Imstrnljnven sliimplades som »den viirsla oeh sUirsla Ijiiven». \iii(l all hiingas ()\(*r alla tjii\ar. Del iir ell kiini r()rhallan(ie, all jnsl Kristolers landslag niarhelals inuk'r h(‘lydels(‘rnll kyrklig medverkan, oeh nian tvivel har della senmedeltida laghnd lillkommit under inllylande av (ianda leslamenlet, niirmare hesliiml tio (iiids hud. lläri har man all siika r(irklaringen till den ålderdomliga kvinnoupprallning, som del eilera(l(“ lagrnnmu'l ger nilryek al. 'I'y även om kvinnan oeksa här i .\()rd(‘n liksom hos andra lolk under ell visst niveeklingshelraklals som mannens tillh(irigh(4. hade del svenska sladium
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=