2-t liiif'-splalson var l)vläf*t'n; lagen anses i sina äldsta delar ha nedskrivits redan under 1000-lalets sista halvsekeld'’ l'rostatingslagt*n gällde i Froslatings lagting, soin hade sin tings])lats pä halvön Frosta vid rrondheiinsljorden; denna lag har avlallals i skrill under 120()-laleld'’ Ute pa den europeiska koidinenten gjorde sig inllytande Iran romersk oeh kanonisk rätt pa ett helt annat sätt giillande än i del avlägsna och sent kristnade .Sverige. 1 gengiild iiro de germanska lagar, som hiir niinnast intressera oss, de s.k. folkrätterna, avseviirt äldre än de svenska landskapslagarna, de äldsta redan Iran ähO-talet. l-'olkr;ilterna, leges harharornm, äro trots sill namn alls ieke folkliga, de ha en officiell karaktär ocdi äro avfattade pa latin. Den muntliga lagsagans friskhet och nrsprnnglighet har gall förlorad; delsamma giiller de äldsta anglosachsiska lagarna, som visserligen nedskrivits pa folkets eget tiingomäl men i)ii en torr o(‘h nykter prosa. Betriiffande de folkrätter, som använts i ilen fiiljande framstiillningen, hänvisas till text och nolapi)arat. 1’ran och med llOO-talel livergav man i de germanska kinderna allmiini latinet som lagspräk och övergick i stället till de egna folkmalen. Da ile nordiska folken började uppteckna sina lai^ar pa det inhemska språket, loljde de alllsa vid denna lid giingsv praxis. .Vv de konlinenlalgermanska s.k. riillshöckerna :ir Sachsenspiegel, nedskriven i början av 12()()-talet, den utan jiimförclse helydelsefullaste. Xiirheskiktade med de svenska landskapslagarna äro de utomordentligt intressanta frisiska. framir)r allt oslfrisiska provinslagarna, de iildsta daterade till 1 OOO-talet. Det är ju en känd sak. alt jnsl i Ostfriesland alderdondiga rättsregler bevarat sig hiittre iin pa andra koniinentalgermanska områden. Förntsältningen luirtor \ ar. all landet, som stod i ett hist fiirhallande till kyska riket, inte hade nagon tursliunakl. som u])i)ifran reglerade rätisviisendel. Diirigenom kom en hondedemokrati.sk samhiillsslruktur att siitla sin prägel pa rättsfiirhallandena. Intressanta men i svensk riillshistorisk forskning knappast u})pmärksammade kiillor är de tyska s.k. »Weistiimer»; ordet har inte nagon motsvarighet i svenska språket men skulle kunna återges ungi'lar med »lolklig sedvaneräll». »Die Weistiimer» gällde inom ett l)egr;insal omraile, exempelvis ett gods med dess underlydande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=