RB 8

17 lilt'd ulf^'ani^spiinkl endast Iran liden Itir lai^arnas a\lallnini' i skritt kommer man inte låni,d. Aven om landskapslai^arna äro sinsemellan närbesläktade oeli lia myckel i^emensamt. har doek var och en av dem sin särart. Till slod tor läsaren är mahända en kort orienlerin!4 anfj[äende de olika lai^arna med särskild hänsyn la^'en till del här liehandlade iimnel motiverad.' Bland de sNtmska landskapslai'arna skiljer man pä i^äitariitt oeh sveariitt. 'Fill den ITirra gruppen htir ftirnlom den redan niimnda Aldre \’äslgt)lalagen den yngre redaktionen av samma lag. Yngre \’ästg(')talagen, nedskriven troligen pä r29()-lalet. I manga avseenden iir den identisk med den iildre men helytiligl nllorligare. 'Fill gtilalagarna htira vidare (jslgtilalagen oeh 'Fiohiiradslagen eller Smalandslagen. Östgiitalagen har i sin bevarade redaktion kommit till i slutet av 120()-lalet; talrika indicier tala emellertid It')!- att det funnits i varje fall cn numera ftirlorad iildre redaktion av lagen. Pa äktenskapsriittens område :ir (^slgötalagen den utItirligasle oeh därigenom den mest givandt' av landskai)slagarna men oeksa den, som uppvisar del starkaste l)eroendel av kanonisk rätt. .\v 'Fiohäradslagen, som torde vara redigerad i slutet av 1200talet och som giilkh' i I’innvedens, \ä’irends och Xjudimgs sammanlagt tio hiirad, iir endast kyrkohalken bevarad. Lagrum ur de ITusvunna halkarna aheropas emellertid stundom i de viirendska domh<")ckerna fran 1000-talet och det iir därför ieke otänkbart, all viiseniliga delar av lagen pa den viigen sknlle kunna rekonslrueras. Den sjiilvklara liuulsällningen hiirfiir iir. att dessa viktiga domhiicker utgivas av trycket —en angelägen u[)pgilt hir svensk kulturforskning. 'Fill svealagarna luira rp{)landslagen. Dalalagen, \'iislmannalagen. Stidermannalagen och 1 liilsingelagen. 1'pplandslagen anses som den fiirniimsta av landskapslagarna. l'tarl)etad av en kunglig kommission iir den jiimte SFxlermannalagen den enda av landskapslagarna, som har kunglig stadfäslelse, dateratl är 1200. Även om F'[)i)landslagen juridiskt och formellt blivit pa ett helt annat siill genomarbetad iin nagon av de andra landskapslagarna, sa har den dock utan tvivel just genom sitt lillkomsisiiti förlorat myckel av sin folkliga ursprunglighet. Av sjiilva sladfiislelsehrevel ('arlsstu/

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=