176 lopsijästeriia skulle lämna trän sig sina vapen under själva giistabudet. Det är mot bakgrunden av de otla råa bröllopssederna man har att se Ostgötalageus noggranna bestämmelser om hur del skulle ärvas, om brud och brudgum avlede efter vigseln (gittermaleti men före sänijifåendet. Mellan dessa båda moment lago dels den tarolyllda brudlarden. dels bröllopsgillet. Särskilt tcir brudgummen fanns det risk alt bli indragen i slagsmål oeb driipl under festen. Aimu så sent som ar 1690 framhålles i ftirarbelena till 1764 ars lag ntKlvändiglieten av alt i lagen bestämmelser inf(")rdes om hur det skulle är\as. »när brud eller brudgum d(). innan de hemkomma, vilket ännu och ofta timar.» låir all återgå till den småländska dombokens skildring (ar 16061 förtjänar del alt uppmärksammas, att brud och brudgum hade var sin ljusepilt. Enligt en senare kiilla (fran år 1749) Iran Ershults pastorat, alltså också den från Småland, skulle ljusepiltarna stå pa var sin sida om kronstången. medan bruden enligt gammal sed dansade med samtliga gäster.^” Ljnsepiltarna dansade också själva med brinnande facklor den s.k. fackeldansen.^' Samma sedvänja, dans med brinnande ljus. omtalas t)cksa av Hraudis från hans brölloj) 1477)'^-’ och var vanlig vid lurstliga bröllop. Da alla äldre belägg på sängledningen äro av intresse, skall här ytterligare ett exemjKd anföras, trots att nagra detaljer inte nämnas. Också här var det fråga om ett dråp under en bridlopsfest och också här började slagsmålet sent pa aftonen, da »bruden sängledd var». Del ifrågavarande bröllopet, som var ett finnbri')!- top. iigde rum ar 1620 i Stigsjö socken i Väslernorrlands läii.*^'' Hur sängledningeu gick till på 1600-talet inom högadliga kretsar omtalar Olof Rudbeck i sin Atlanlica. Allt ifrån äldsta tider till »vår lid nu för 60 ar sedan», beriillar han. »har den seden varit . . . alt intet heligare band var idi äktenskapsståndet än att brud och brudgum skulle uti allas närvaro, som kallades till giistabudet, ledas till brudsängen uti vilken de satte sig oeb dem lyckönskandes». Rudbeck citerar diirefter ett stycke ur Herrauds saga, som skildrar hur man lör ett kungabridlop liit bygga en viildig sal. Milt på salsgolvet ställdes en väldig säng, så bög, att man måste
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=