158 (len äldrii^a ceremonien och Olaus Peiri handbok från ar 1529 har i svensk översällnini^ npj)tai,dl Benediciio thalami Iran Manuale upsalense. De enda ord soin uteshilils är den Ixui, all hrndl)aret matte r(')r<)ka sig (»et imdliplicentur»), som I'unnits i de katolska ritualen. 1 denna den iildsta lutherska handboken fcuutsälles ceremonien som självklar men 1'öreskrives inte direkt: i handh<)ckerna av 1541 och 1548 heter det emellertid: »Xär bruden gär till sänga sjunger man denna psalm: \'eni creator: Kom, Helge ande Herre god», samma psalm alllsa, som enligt Olaus Magnus sjungits redan under katolsk tid. Till svenska hade den latinska hymnen (iversalls av Olaus Petri. F<jr 1571 års kyrkoordning och dess inställning till siingledningen har redan ovan blivit red(^gjorl. 1()14 års ol'1'iciella handhok upprepar de redan nämnda föreskri 1 terna Iran hand))oken 1548 och sedvänjan blomstrade under 16()()-lalel. Den svenska liturgiens konservatism kommer i skarp belysning, om man jämför med utvecklingen i Danmark och Norge. 1 den f()r Norge idfärdade kyrkoordinansen av 1(107 förhjödos prästerna alt medverka vid »Brudesengsvielse och alt audit Geckeri. som ])leyer al gioris.»^'’ Och då i Sverige år 1082 en särskild handbok ulfärdades för de föridvarande danska provinserna uteslöts betecknande nog alla hänsyftningar på brudsängen.^' 1093 års handbok föreskrev emellertid en viisenilig förändring i ritualet. Den upptog visserligen ceremonien salillvida, all den bibehöll välsignelsen av hrudhuset enligt den medeltida Henediclio thalami, men akten förlädes till tiden omedelbart efter vigseln i kyrkan, alltså i regel milt på dagen. Någon sängledning i egentlig mening kunde inte komma ifraga vid denna lid pa dygnet, och då dessutom ceremonien ofta kom att förläggas till andra lokaler än bröllopsgården, hade den snart inte mycket geuuMisamI med (hai ursprungliga akten, sådan den en gång tett sig på landskapslagarnas tid. Emellertid efterlevdes ingalunda alllid handbokens föreskrift beträffande tiden f(")r sängledningen. D(‘l lyckades heller aldrig kyrkan att helt uttränga den gamla världsliga ceremonien, som utan något kyrkligt inslag vid sidan av den religi(”)sa kom att fortleva ända in i vara dagar. Benämningen »sängledning» var ju genom den nämnda f(■)r
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=