epilog Varken i Girjasdomen eller Skattefjällsdomen prövades frågan om rennäringslagens upplåtelseförbud alls är tillämpligt på Girjasrättigheter (det vill säga ensamrättigheter som innefattar en rätt till upplåtelser). Statens inställning i Girjasmålet var att rådigheten över jakten och fisket på Girjasområdet, och därmed upplåtelserätten, tillkom staten i första hand i egenskap av fastighetsägare och i andra hand därför att området utgör en riksallmänning. På fråga från Högsta domstolen meddelade staten genom Justitiekanslern att om det skulle anses att staten inte innehade den jakträtt och fiskerätt på området som normalt följer med äganderätten till en fastighet, skulle upplåtelseförbudet i rennäringslagen som en konsekvens av det inte tillämpas. Frågan vi ställde oss i Renmarkskommittén var vad detta kan ha inneburit för prövningen i målet. Grundade Högsta domstolen sin bedömning i Girjasdomen på statens processhandling, eller hade Högsta domstolen ändå inte behövt gå in på rennäringslagens upplåtelseförbud som en följd av den lagtolkning domstolen gjorde? Högsta domstolen redogjorde i domskälen för sin bedömning av rennäringslagens innebörd, i samband med prövningen av om rennäringslagen innehåller en ensamrätt till jakt och fiske för samebyarna. I det sammanhanget prövade Högsta domstolen upplåtelseförbudets förhållande till diskrimineringsförbudet. Högsta domstolen uttalade i det hänseendet att en central fråga i målet var huruvida upplåtelsebestämmelserna i rennäringslagen ger uttryck för en statens bestämmanderätt över statens egna rättigheter eller över samers rättigheter.1129 Majoritetens bedömning kan sammanfattas som att upplåtelseförbudet får anses behandla vad som enligt lagen utgör statens egna rättigheter. Därmed saknas förutsättningar att (genom lagprövning) åsidosätta upplåtelseförbudet med stöd av regeringsformen eller Europakonventionen.1130 583 1129 NJA2020 s. 3 p. 97. 1130 NJA2020 s. 3 p. 123. Tillämplighetsfrågan 10.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=