historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län kog, belägna vid Dammån, sträckte sig ända upp mot Västerfjället. I 1646 års jordebok redovisas 55 bönder varav 14 med avrad.934 Larsson bedömer att kronoavradslanden iUndersåkers, Hallens, Frösö, Ovikens och Bergs tingslag bildade ett praktiskt taget sammanhängande område, med en nordlig del för kronoavradslanden i Undersåkers, Hallens och Frösö tingslag, och en sydlig del för kronoavradslanden i Ovikens och Bergs tingslag. Den nordliga delen sträckte sig söder om sjösystemet Ottsjön–Aumen–Hottön–Gesten–Håkern (nuvarande Håckrenmagasinet) –Sällsjön, från Ottfjället i väster till Dammån i öster, samt från dessa sjösystem i norr till Anarisfjällen, sjön Glen och Oviksfjällen i söder. Den sydliga delen sträckte sig i norr till Tossåsfjället, sjön Glen, nedersta delen av Hundshögens sluttning och Häggåsens bys område från i väster Tossåssjön, Rövan och Röversjöerna till i öster Högån i en linje från i norr Kusböle till i söder Aspån. Avradslanden avgränsades i väster av fjällområden med lapparnas renbetestrakter – Anarisfjällen, Lunndörrsfjällen i den södra delen och Ottfjället–Kyrkstensfjällen i den norra delen.935 Larssons bedömning har dock ifrågasatts av Gudrun Norstedt, som har gjort en granskning av avradslanden i området. Se mer om det i avsnittet om Ovikens socken, avsnitt 8.6.4.2. Tvister om markrättigheter förekom mellan bönder och lappar, beskriver Larsson. Enligt domboken för Undersåkers tingslag den 7 mars 1649 klagade Ottsjö byamän på att lappen Tomas Jonsson tillfogade dem mycken infogn (infång, intrång) och skada på bolbyns avradskog, genom djurs och fågels utödande. Tomas med sina husmän blev allvarligen och strängeligen förmanad, att vilken bonde som än fann honom göra något förfång på sina avradsland, så skulle han tingföras och sedan mista sitt fjäll och avdrivas. Larsson kommenterar att gränsen mellan den för Tomas Jonsson upplåtna fjälltrakten Tranris och Hittings fjäll å ena sidan och angränsande avradsland för Ottsjö byamän å andra sidan inte var helt bestämd, vilket kan ha varit en bidragande orsak till att Tomas Jonsson och 465 934 Larsson, 1978, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet, band 14 c, s. 108 f. och band 15 b, s. 7 f. 935 Larsson, 1972–1975, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet, band 7 b, s. 91 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=