historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län Den statliga rådigheten över kronojorden var starkare än över skattejorden. Bland annat märktes det på att frågor om skattejord inte avgjordes av kungens befallningshavare utan av häradsrätten, med dess lokala förankring och särskilda konstitutionella ställning. Kännetecknande för skattemannarätten till mark var att skattebonden, mot betalande av jordskatten, hade en mot utomstående skyddad rätt att ensam nyttja sin jord och tillgodogöra sig dess avkastning. Andra kännetecken var att jorden gick i arv och att innehavaren hade rätt att förfoga över den genom överlåtelse.697 Ytterligare ett kännetecken var att det fanns bestämda gränser för den ägda marken – laga rå och rör, som det har kallats i lagstiftningen. Skattejorden utvecklades så småningom till det moderna markägandet, framför allt genom det så kallade ”Bondens frihetsbrev” år 1789 där skattebönder förklarades ha samma äganderätt till jord som adeln.698 Kronobönder fick samtidigt möjlighet att genom en avgift till staten förvärva skattemannarätt och därmed äganderätt. 1789 års reform om skattebönder och kronobönder var inte tilllämpliga för jordbruksarrendatorer.699 I Lappland var de samiska markrättigheterna historiskt knutna till lappskatteland. Rättshistorisk forskning om lappskattelanden visar att deras innehavare, åtminstone fram till 1700-talets mitt, åtnjöt ett rättsskydd i häradsrätterna som i väsentliga delar liknade en skattebondes.700 I Jämtland och Härjedalen fanns inte några lappskatteland, utan i stället skattefjäll som användes för samisk renskötsel. En ytterligare företeelse som var specifik för Jämtland var systemet med avradsland, se avsnitt 8.4.2, som var utmarker som ägdes av kronan men som jordbruksbefolkningen nyttjade mot en särskild avgift. 377 696 De här olika företeelsernas historik beskrivs sammanfattat av Hafström, Gerhard, 1970, Den svenska fastighetsrättens historia, Juridiska föreningen, Lund (i fortsättningen Hafström 1970), s. 65–71, 115–119 och 134–136. 697 Vid överlåtelse till utomstående behövde dock regler om bördslösen respekteras, det vill säga att jorden först skulle bjudas ut till släktingar enligt ett särskilt förfarande. Regler om det fanns i jordabalkens 2 kapitel i Magnus Erikssons landslag. I 1734 års jordabalk fick skattejord säljas enligt reglerna i 4 kap. 698 Förenings- och säkerhetsakten, den kungliga förordningen den 21 februari 1789. 699 Bäärnhielm, Mauritz, 2000, Vem äger Lappland?, SvJT2000 s. 966. 700 Exempelvis i Korpijaakko-Labbas, Lundmarks, Päiviös och Norstedts arbeten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=