kapitel8 någon skatt utgå efter att fjällen hade upplåtits till lapparna genom Skattefjällsbrevet. Skatten avskrevs genom ett utslag år 1894. Flera lappar framförde klagomål mot att skatten togs bort, eftersom de ansåg att de hade större rätt till markerna så länge de betalade skatt för dem. Fiskeräntorna avskrevs i Jämtland och avfördes från jordeböckerna av samma skäl.618 I detta avsnitt redogörs för den jordbrukande befolkningens markanvändning i Jämtlands län sett till området i stort – alltså inte enbart på renbetesfjällen. En mer ingående beskrivning av förhållandena på lokal nivå finns i avsnitt 8.6. Sammanfattningsvis kan följande sägas om jordbrukarnas markanvändning i Jämtlands län generellt: I Jämtlands län finns en jordbruksbebyggelse belagd från i vart fall medeltiden, i vissa områden från järnåldern. Bebyggelsen har varit koncentrerad till dalgångarna och har ofta följt de gamla färd- och handelslederna mot Norge. Bönderna i områdena har tidigt nyttjat stora arealer utmark genom systemet med avradsland (se om dessa i avsnitt 8.4.2), mot årlig ränta till kronan. Avradslanden kunde vara flera mil i omkrets och innefattade ofta jakt- och fiskerätt. De kunde ligga på flera mils avstånd från hembygden. Landskapen Jämtland och Härjedalen skiljer sig alltså historiskt i flera avseenden från Lappland. Det har generellt sett inte varit fråga om något ursprungligen sammanhängande land som har brukats av renskötande samer men så småningom koloniserats av jordbrukare, utan förhållandena har i stället varierat betydligt på mer lokal nivå. I Jämtlands län har det funnits jordbruksbebyggelse åtminstone sedan järnåldern (cirka 400 e. Kr.). Germanska ortnamn av järnålderstyp, som 354 618 Holmbäck, 1922, s. 72 f. Jordbruksbygdens markanvändning 8.4 Jordbruksbebyggelse 8.4.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=