historisk markanvändning i lappland lagar som innehåller bestämmelser om inskränkningar i särskild rätt till fastighet. Fortifikationsverket disponerar till exempel mark där renskötselrätten helt har exproprierats. På den absoluta merparten av de fjälloch skogsfastigheter som staten fortfarande äger har renskötselrätten dock inte inskränkts, vilket kan förstås mot bakgrund av att större delen av dessa marker har pekats ut som avsedda i första hand för renskötsel (för ”lapparnas uteslutande begagnande”). Det har inte heller framkommit några exempel på att samer skulle ha eftergett sina rättigheter. De kan ha delat med sig av jakt och fiske till nybyggare och andra, men det har i sådana fall varit fråga om upplåtelser eller överlåtelser, inte några eftergifter. Att rättigheterna överläts och uppläts bekräftar i stället deras styrka. Av domboksmaterial och av brev till myndigheterna framgår också att de renskötande samerna har protesterat mot intrång och bevakat sina rättigheter. Även om det skulle kunna ha hänt att en enskild same har eftergett sin rätt (något sådant har dock alltså inte påträffats), skulle inte en enskild sames eftergift kunna binda en hel samfällighet. Att alla samer i en lappby skulle ha eftergett sina ensamrättigheter måste ses som otänkbart. De ensamrättigheter till jakt och fiske som samebyarna har upparbetat före år 1750 gäller alltså fortfarande. Det innebär att staten säljer jakt och fiske i stora delar av Sverige utan att ha någon rätt till det, och trots rättighetshavarnas protester. 307
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=