kapitel7 klagomål över den långa och besvärliga färden med skattevarorna, under vilken deras dragrenar blev helt förbrukade och måste slaktas. En del lappar kom därigenom i sådan fattigdom, att de måste bege sig på tiggarstråt till bondbyarna i Ångermanland.479 Det ökande antalet samiska skattebetalare berodde alltså sannolikt inte på att några marker var övergivna under perioden, utan på de gynnsammare skattläggningsreglerna. Från och med år 1648, när Åsele blev kyrkplats och därmed även marknadsplats och tingsplats, blev Åsele ett viktigt centrum i lappmarken. I samband med bildandet av Åsele församling utvidgades lappmarken, genom att det år 1649 överfördes 5 mantal dit från Ume lappmark, varigenom Åselelapparnas antal steg till 39. Genom den år 1663 beslutade slutliga utvidgningen av lappmarken steg antalet lapphushåll i Åsele lappmark ytterligare.480 Gudrun Norstedt och Staffan Norstedt har rekonstruerat lappskattelanden i Åsele lappmark på en karta med deras ungefärliga gränser, så som området kan ha sett ut år 1680, när nybyggesverksamheten just hade inletts. Gränserna på deras karta markerar tillfälliga gränser eftersom alla land inte fanns samtidigt. Den medeltida bygden sträckte sig upp till Junsele och Hoting, alltså söder om det som sedan blev lappmarksgränsen. Det finns inga kända lappskatteland söder om dem som har markerats på kartan, vilket ungefär motsvaras av den södra delen av lappmarksgränsen.481 Pastor Petrus Forsberg, som var den förste prästen i Åsele som kunde samiska, skrev en berättelse år 1740 om Åselelapparnas säsongsmässiga flyttningar och om svårigheterna för en särskild missionär att på grund av flyttarna verka bland lapparna. Om gran- eller skogslapparna skrev 291 Bild 19. Kartbild över samebyarna i Åsele lappmark. från sametingets karta över samebyar. • 479 Gustafsson, 1979, s. 144. 480 Holmbäck, 1922, s. 148. 481 Norstedt och Norstedt, 2007, s. 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=