historisk markanvändning i lappland få slippa riva kvarnen. En utredning gjordes av kronofogden och en extra synenämnd besiktade kvarnen och förordade att den skulle stå kvar. Häradsrätten gick emellertid helt på lapparnas linje och förklarade att den extra synenämnden var jävig, eftersom den var sammansatt av nybyggare från Glommersträsk och Myrträsk. Rätten fann nybyggarna skyldiga på alla väsentliga punkter i anklagelseakten och fällde dem såsom ansvariga till dryga böter.437 Bylund sammanfattar sin undersökning av tvister med att häradsrätterna regelmässigt skyddade lapparnas fiskerätt framför nybyggarnas mer begränsade fiskerätt för husbehov; ”emedan fiskebruk är Lappmäns, men ej Nybyggarens näring”. När tvister som endast handlade om fiske prövades av häradsrätten fick lapparna i allmänhet sina rättskrav väl tillgodosedda. Vid sina studier av tingsprotokollen från år 1770–1774 får Bylund intrycket av att häradsrätten med stor omsorg försökte vårda lapparnas rättigheter, en omsorg som ibland förefaller ha sin djupaste upprinnelse i en tanke om att så mycket som möjligt kompensera lapparna för att andra över huvud taget hade släppts in på deras skatteland.438 När bevattning genom uppdämning eller uppgrävning av sjöar blev vanligare i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet, blev detta emellertid orsak till allvarligare konflikter. Den typen av åtgärder orsakade att fisket i många fall direkt offrades. Trots detta gick myndigheterna emot lapparna i de allra flesta sådana fisketvister. Bylund går igenom flera exempel på sådana tvister i Arvidsjaurs socken, närmare bestämt i Lappträsket, Boksel, Apejaur och Pjesker.439 261 434 Bylund, 1956, s. 228. 435 Bylund, 1956, s. 229. Stridigheter uppkom till exempel vid de fiskrika sjöarna Pjesker, Hebbersträsk, Myrträsk, Sandträsk och Järvträsk. 436 Bylund, 1956, s. 231 f. 437 Bylund, 1956, s. 232 f. Under åren därefter fortsatte nybyggarna att vägra ta bort kvarnen och kungliga befälhavarens specialombud i lappmarkerna antecknade att skattelappen gått med på kvarnbygget; något som skattelappen kraftigt bestred vid häradsrätten. Häradsrätten hade inte informerats om befälhavarens åtgärder och kände sig säkert desavouerad, tror Bylund. Rätten sköt upp tvistens avgörande och följden blev så småningom att hela frågan begravdes; nybyggarnas kvarn fick stå kvar och lapparna ställdes inför fullbordat faktum, se s. 234. 438 Bylund, 1956, s. 233. 439 Bylund, 1956, s. 234–243.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=