historisk markanvändning i lappland skogssamebyarna Serri (numera Slakka) och Udtja av den nordligaste respektive sydligaste delen av dåvarande Jokkmokks lappby, medan den mellersta delen undantogs från skogsrenskötsel.376 Både Slakka och Udtja har åretruntmarker i Jokkmokks kommun, men Udtja även i Bodens kommun, nedanför lappmarksgränsen. Genom Peter Skölds och Filip Hultblads arbeten finns utförlig dokumentation om användningen av lappskatteland i Lule lappmark. Dessa forskare har också kartlagt den samiska befolkningsutvecklingen.377 De noterar att det under 1660-talet skedde en kraftig befolkningsminskning i Lule lappmark. Tendensen var densamma i alla Lule lappmarks lappbyar men allra kraftigast blev utvecklingen i Kaitum, som i princip blev öde. Från 1670-talet steg sakta antalet skattlappar (alltså lappskattelandsinnehavare) åter. Befolkningstätheten återställdes runt år 1710, i vart fall för skogssamernas del. Både Hultblad och Sköld har studerat lappskattelanden med ledning av jordeböcker. Från år 1695 och framåt kan man följa skattelandens utveckling i lappbyarna. Källmaterialet visar att det i lappbyarna i Lule lappmark har funnits ett system med skatteland i byarna fördelade över byns område och att det även har varit stora områden som har varit allmänningsland. Intrycket från jordeböckerna antyder att skattelanden i fjällen från början, omkring år 1700, var jämförelsevis få och därför vidsträckta. Från senare hälften av 1700-talet ger källmaterialet om landindelningen i fjällen en annorlunda bild, där fjällnomader kunde ha land på flera ställen och skattelanden kunde bilda en kedja som ungefärligt visade flyttningsvägen mellan årstidslanden. Ännu i början av 1600-talet var renhjordarna i Lule lappmarker små. Därefter skedde en snabb utveckling mot renskötsel och helnomadism; tidigare i fjällappbyarna och något senare i skogslappbyarna. Den icke 229 376 Manker, Ernst, 1947, De svenska fjällapparna, Svenska turistföreningens förlag, Stockholm (i fortsättningen Manker, 1947), s. 156 och 466. 377 Hultblad, 1968, s. 89 f., 119 f. och 124, samt Sköld, 1992, s. 83, 88, 128 och 130. Samisk markanvändning 7.3.1 se bild 9, sidan 230
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=