historisk markanvändning i lappland Den bedömning som jag har gjort, och som vi gjorde iRenmarkskommitténs sekretariat, innebär sammanfattningsvis att en jämförelse av den historiska markanvändningen i de olika samebyområdena i Torne lappmark med den i Girjasområdet visar att samebyarna har ett starkt stöd för sina anspråk. De samebyar som verkar på statlig mark ovanför odlingsgränsen i Torne lappmark kan på goda grunder göra gällande att de har upparbetat en ensamrätt grundad på urminnes hävd till jakt och fiske under perioden fram till omkring år 1750. Tillräcklig konkurrens för att hindra ett upparbetande av en hävd ser inte ut att kunna påvisas. Staten måste därför räkna med att dessa samebyar skulle få framgång i en eventuell tvist mot staten om ensamrätt till jakt och fiske. Dessa samebyar är Könkämä, Lainiovuoma, Vittangi, Saarivuoma, Talma, Laevas och Gabna. I skrivande stund har Talma inlett en sådan process mot staten. De samebyar som verkar på Sveaskogs marker i Torne lappmark kan även de på goda grunder hävda att de har upparbetat Girjasrättigheter under perioden fram till omkring år 1750. Tillräcklig konkurrens för att hindra upparbetande av en hävd kommer förmodligen inte att kunna påvisas, särskilt inte i de norra delarna av området. Staten bör därför räkna med att även dessa samebyar skulle kunna styrka att de har Girjasrättigheter om saken kom under domstolsprövning. Här ska dock en reservation göras för att det är osäkert vad som gäller på vinterbetesmark jämfört med åretruntmark (se avsnitt 5.3.5).På åretruntmarkerna har samebyarna ett starkare stöd för sina anspråk. Samebyarna som detta berör är Vittangi, Saarivuoma, Talma, Gabna och Laevas. Samebyarnas rättigheter har upparbetats före år 1750 och har inte eftergetts eller utsläckts efter det (se avsnitt 7.7). 227 Sammanfattning av slutsatserna för Torne lappmark 7.2.3.3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=