historisk markanvändning i lappland i avsnittet om den lappmarken. Enligt Bylund var såväl Taborsberg (Parakka) som Soppero nybyggen anlagda av samer. Kuoksu anger dock att Soppero anlades av Erik Tomasson Mämmi från Muonionniska (nuvarande Muonio i Finland). Av nybyggena i Jukkasjärvi är Kuoksu, Parakka och Lainio anlagda före 1673, Vittangi anlagt mellan 1673 och 1700 och Soppero anlagt under första hälften av 1700-talet.349 Hackzell skrev detaljerade beskrivningar för vart och ett av de ovanstående nybyggena i Jukkasjärvi och Enontekis. Till exempel att Vittangi nybygge hade åbon Hindrich Michelson Kyro ”som hafwer 3tun:s utsäde av muld samt och stenig jordmåhn, kan föda nitton kor av myrängar och Starrhöö med något litet Hårdwallshöö”. Hackzell förklarade att nybyggena i de allra flesta fall hade en eller två åbor; för tre nybyggen angav han tre eller fyra brukare. I Talmamålet som pågår vid Gällivare tingsrätt har Norstedt och Östlund redovisat underlag om vart och ett av nybyggena i eller i närheten av Talma samebys område. De har gått igenom familj för familj och beskrivit vilka fiskevatten, jaktmarker och ängar som brukats av nybyggarna historiskt. Inget av nybyggena har medfört någon konkurrens som varit större än i Girjasområdet.350 Utvecklingen i Torne lappmark beskrivs av Arell som en inre kolonisation, innebärande att det inte skedde någon särskilt stor inflyttning utifrån och att nybyggesverksamheten skedde i lugn takt.351 Liksom beträffande de första nybyggena uppfördes de flesta nybyggen även senare på 213 349 Hackzell, 1738, s. 117 f. och 122 f. I Arells kartläggning finns delvis andra benämningar på samma nybyggen.Tullingesuando är i Arells kartläggning Kuttainen, Kunnari anges i Arell som ett tillskott till Karesuando, Könkämä är i Arells kartläggning Maunu. När det gäller den finska sidan benämns Aunisjärf, Wåndisjärf, Peldojärf, Aunisjoki och Sundojärf i Arells kartläggning Hetta, Vuontisjärvi, Peltovuoma, Kyrö respektive Sundajärvi (på gällande kartor stavat Suonttajärvi). De tre i Lule lappmark är Ullati, Keinosuando (nära nuvarande Nilivaara) och Killingisuando (Killingi). 350 Norstedt, Gudrun och Östlund, Lars, 2024, Konkurrerande markanvändning inom Talma samebys nuvarande byområde ovan odlingsgränsen före 1750, sakkunnigutlåtande i Talmamålet, T335–22, Gällivare tingsrätt, aktbilaga 70, s. 36–72. 351 Detta kan jämföras med Kemi lappmark på den finska sidan av gränsen, där det snarare var fråga om invasionsvågor av nybyggare, som gjorde att den gamla halvnomadiserande lappkulturen i stort sett utplånades på 1700-talet – se Arell, 1977, s. 17.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=