RB 75

kapitel ii. först bostad sedan giftermål När arvsuppgörelsen efter Frans var klar i juni 1525 ägde Jörien mest i den avlidne Frans stenhus därför att i den egendomen fanns både hans farsarv och hans morsarv. Det betyder att det huset hade varit den egendom som det äktenskapet vilade på. Även Jöriens del i farbror Hans’ hus utgjorde farsarv och hade alltså funnits i Frans ägo under sitt första äktenskap med Jöriens mor. När nu även Jöriens far dött betydde det att han fått ut allt sitt arv, även om det fram till hans myndighet/giftermål förvaltades av farbrodern. För Giertrud utgjorde stenhuset och delen i farbror Hans’ hus hennes farsarv. Genom arvsuppgörelsen hade hennes farsarv bestämts till delar i stenhuset och i farbror Hans’ hus, men det var delvis bundet: nämligen den del i stenhuset som tillkommit hennes mor. Sannolikheten var stor att Giertrud inte fick ut sitt fadersarv förrän hon gifte sig. Med säkerhet fick hon det när modern dog. Då skulle Gertrud få ärva både moderns del i sin pappas stenhus och den del som hon vid arvsuppgörelsen redan tilldelats i det huset och i det hus som farbrodern var delägare i. Hennes morsarv bestod i att hon ärvde och ägde hela gården i trä med omgivande tomt när väl modern dött. Både hennes farsarv och hennes morsarv förvaltades efter uppgörelsen av hennes mor. I arvsuppgörelsen efter Frans skrivare tycktes inte inventarierna i husen vid det tillfället ha delats upp. Det kan bero på att ingen av barnen tog något hus i besittning eftersomde fortfarande var omyndiga och ogifta.162 Det lösöre som då faktiskt delades upp mellan bröstarvingarna var det som hushållet ägde i tenn, koppar och silver. Det intressanta i denna uppdelning var att Frans fick dubbelt så mycket i tenn och koppar som halvsystern Giertrud, men lika mycket som hon i silver. Det sägs uttryckligen i protokollet att Jöriens del i nämnda metaller utgjorde både hans möderrne- och hans fädernearv. För Giertrud utgjorde det hennes fäder162 Enligt Howell, som i detta fall bygger på en iakttagelse av Amy-Louise Erickson, kunde ett hus inventarier uppfattas som tillhörande huset och därmed uppfattas som fast egendom, trots att inventarierna som sådana var rörliga: Howell Commerce before Capitalism 2010 s. 65–66. 71 Arvsdelning av lösöret

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=