kapitel ii. först bostad sedan giftermål Om läsaren för en stund går tillbaka till exemplet om arvet efter Frans och då tänker bort att Anna faktiskt bytte egendommed sin styvson och i stället föreställer sig att Jörien fortsättningsvis ägde en del i styvmodern Annas trähus, så hade detta gett honom förtur framför icke-släktingar vid en eventuell försäljning. Visserligen hade förturen först tillkommit Giertrud, eftersom hon var moderns närmaste arvinge, enligt arvsordningen, och därmed redan ägde mer i huset. Men bara det faktum att Jörien tillerkänts del i egendomen gav honom rätt till förtur. I kapitel fyra undersöks varför detta var möjligt i Stockholm. Samma rätt till förtur hade gällt för änkan vid en eventuell försäljning av hennes avlidne makes stenhus och hon hade även fått förtur till en eventuell försäljning av makens brors hus, om hon hade behållit sin del i den (och inte bytt egendomar med styvsonen via farbrodern). Vid eventuella transaktioner med dessa egendomar hade änkan Anna haft förtur framför andra, både släktingar och icke släktingar, enbart i egenskap av att ha varit den ena hushållsföreståndaren/huvudägaren i detta hushåll. Giertrud var den ende av de tre som efter bytet fortfarande hade främsta lösningssrätt (i vissa fall efter brodern) i alla husen eftersom hon fortfarande, efter moderns uppgörelse, ägde fem mark i farbror Hans hus. En viktig slutsats som kan dras är att i Stockholm fick alla i borgarfamiljen del i hushållets egendom. De som tillhörde borgarfamiljen hade rätt till den avlidnes egendom, trots att de inte hörde till samma släkt som de båda huvudägarna. Det räckte att de var släkt/hade varit släkt med en av huvudägarna. Konsekvensen av dessa rättigheter till egendom inom hushållet i staden blev att när ett hus, eller del av en egendom, skulle säljas erbjöds den till båda släkterna och ibland till en tredje, tidigare ingift släkt. Den förtur en intressent kunde åberopa var inte bara avhängig av den arvsordning lagen stipulerade utan en make eller en maka, som inte var släkt med den avlidne kunde åberopa förtur. Säg att Jörien som myndig ville sälja stenhuset som han ägde mest i. Då hade änkan Anna förtur att köpa det, trots att hon inte alls var släkt med Jörien, förtur framför sin dotter eller framför andra släktingar till Jörien därför att hon var ursprunglig huvudägare och fortfarande ägde näst mest (efter Jörien) i stenhuset. Mer om rätt till förtur för änkan i kapitel fyra. 70
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=