RB 75

kapitel ii. först bostad sedan giftermål änkan Sigrid stå för.152 I det här enkla typfallet delades både fastigheter, inkomster och skulder på hälften: den ena hälften till den överlevande parten och den andra till den avlidnes bröstarvinge. Den överlevandes del kunde i protokollen kallas för ”hoffud duk” det vill säga huvudlott.153 Rätten att ’ärva’ sin make betydde att man också var skyldig att betala skulder, vilket kommer att belysas i detta och följande kapitel. Både hans och hennes egendomar i det upplösta hushållet värderades i klump och domstolens huvuduppgift var inte att fastställa varifrån en egendom härstammade.154 Dess uppdrag gick ut på att i värderingen ta upp alla inkomster och egendomar samt skulder för att därefter dela värdet i två potter: en till änkan/änklingen, den andra till den avlidnes arvingar. Domstolen kunde också fastställa hur mycket de enskilda arvingarna skulle få ut av sin halva. I mer komplicerade fall kunde den överlevande makan och arvingarna efter domstolens beslut dela upp de faktiska egendomarna sins emellan, det vill säga till exempel välja ett specifikt hus och därmed avstå från sin del i ett annat hus, som då i sin helhet tillkom arvingarna. I de fall de efterlevande gjorde en annan uppdelning av egendomarna än den som representanter från rådet gjort, ville de få omfördelningen bekräftad och införd i stadens tänkebok. Därför inställde de sig i rådstugan och meddelade rådet den nya uppdelningen och de nya egendomsförhållandena. Varje ny egendomsinnehavare betalade en avgift för att få just sin transaktion skriftfäst. Nedan följer en redogörelse av en lite mer komplicerad delning mellan en änka och den avlidnes bröstarvingar från mer än ett äktenskap. Den 26/6 1525 delades kvarlåtenskapen efter makarna Frans och Anna upp inför stadens representanter, nämligen en rådman och sex borgare. Änkan Anna representerades av sin bror och från den döde Frans skrivares släkt fanns hans bror prästen Hans närvarande. Anna var den avlidne makens andra hustru. Från ett tidigare äktenskap hade Frans skrivare sonen Jörien. Anna och Frans hade en gemensam dotter Giertrud. In i 152 Stb 18/12 1486 s. 185. 153 Stb 4/11 1517. 154 I undersökningsperiodens protokoll förekommer inga resonemang om att förmögenheten vilar på förvärvad fast egendom eller att den vilar på ärvt lösöre, som man däremot kan finna i protokoll från början av 1600-talet. 66

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=