kapitel ii. först bostad sedan giftermål egendom, vilket betydde att ingen av dem i normalfallet ägde enskild, fast egendom. Eftersom de myndiga barnen i hög utsträckning fick ut ett förskottsarv vid sitt giftermål kan man se det som att bröstarvingarna också var presumtiva delägare i felaget. Makarna i felaget var hushållsföreståndare, även om maken för det mesta representerade felaget utåt. För att definiera makan som hushållsföreståndare användes begreppet ’hustru’.100 Det betydde att en änka, som var hushållsföreståndare presenterades som hustru; först därefter talade man eventuellt om att hon var någons ’efterleverska’.101 Efterleverska användes för att beteckna civilståndet. Begreppet änka var sällsynt men när det användes var det för att betona att omyndiga barn var utan far. Det var hustru-begreppet som talade om huruvida kvinnan basade över någon och något. Att ansvara för något innebar framförallt att en hushållsföreståndare i Stockholm ägde sin bostad.102 I samlevnadsförhållanden bland lägre i samhället, i vilket ingen av makarna hade några anställda eller ägde fast egendom, betecknades inte makan som hustru, eller hushållsföreståndare. Hon betecknades snarast med en arbetstitel. I ett hantverkshushåll hade enbart den man som uppnått mästartitel rätt att gifta sig. Han blev därmed hushållsföreståndare och arbetsgivare. s. 34–36. Söderwalls lexikon över medeltidsspråket har som första betydelse för ”fälagh” ’gemensam egendom’. 100 Enligt Söderwalls första betydelse innebär hustru ”herskarinna i ett hus, husmoder”. Samma enligt Per-EdwinWallén i KLNMuppslagsord Husfru som bygger på Lizzie Carlsson ”Nyckeln som rättslig symbol” i Rig 1942:25. Se och jämför Phil och Ågren i Historisk tidskrift 2014:2. Motsvarigheten för män är, enligt Söderwall, begreppet ’husbonde’ eller ’bonde’. Begreppet används inte alls i samma utsträckning som begreppet ’hustru’ i tänkeböckerna. 101 ’hustru’ tillsammans med ’efterleverska’ är så vanligt att jag bara exemplifierar med ett från varje årtionde för att visa att det förekommer kontinuerligt: Stb 30/7 1485, 26/3 1492, 26/10 1504, 13/6 1513, 11/6 1520, 11/10 1529. En kvinna vars son ärvde huset hon bodde i krävde att hon, till sin död, skulle vara husets ”husbonde”: Stb 2/4 (9/4) 1526, s. 89. 102 Rees Jones framhäver att hushållsföreståndarskap i brittiska städer under 1200- och 1300talet förutsatte ägandet av fast egendom: i The Household2001 s. 71–88; Bennett 2006 s. 45 talar om att ’citicenship’ medborgarskap under medeltiden var tätt sammanlänkat med hushållsföreståndarskap och bostad men att kvinnan inte kunde uppnå fullt medborgarskap utan en man; Howell visade 1988 att kvinnor i flandriska städer kunde vara fullvärdiga medlemmar under tider då medborgarskapet inte inbegrep politisk makt: Howell “Citizenship and Gender i Women and power in the Middle Ages 1988. I Stockholm ”medhborgere” s. 299 27/7 1496, ”metborgere” s. 207 27/8 1512. 52
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=