kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen Senare tids östersjöforskning har kunnat visa att till exempel dominikaner varit starkt delaktiga i gilleskulturen som gillespräster.569 I det följande påvisas hur borgarnas donationer av fast egendom till gillen och konvent i utbyte mot religiösa vårdtjänster även skapade inkomster för konventsbröder. Sådana donationer kunde ges i testamentarisk form men det vanliga var att de uttrycktes i form av en gåva. De kunde betecknas som själagåvor, Almquist kallar dem för själaräntor. En själagåva utgjordes av ränteintäkter från en fastighet eller del av en fastighet belägen i Stockholm. Hyresintäkterna från fastigheten tillkom gåvomottagaren som i gengäld vårdade givarens själ. Även beträffande denna typ av donation, till gillens altarstiftelser och till donationer riktade direkt till ett konvent, ifrågasätts tidigare forskares uppfattning om att egendomen tillkom komventet med full äganderätt. Almquist är den forskare som djupast studerat så kallade eviga räntor, det vill säga räntor som måste lösas ut, för att inte förbli eviga. Almquist anser att inkasseraren av ränteintäkterna ägde en ideell andel i den fasta egendomen.570 Eftersom de ränteintäkter som konventet eller gillet uppbar vilade på en egendom somhade fast egendoms natur anser Almquist att uppbäraren ägde en ideell andel.571 Vad som menas med en ”ideell andel” framgår inte. Åmin sida vill jag starkt framhålla att den reella ägaren, den som ägde den fastighet som räntan utgick ifrån, fortfarande även ägde den räntebärande delen av fastigheten. Mottagaren av donationen ägde därför bara rätten att uppbära räntan (jus exigendi). När donatorn avled överfördes den fasta egendomen och ränteskyldigheten på arvingarna. Paralleller kan dras med hur detta sköttes i Gent.572 201 569 Haugland i Guilds, Towns, and Cultural TransmissionOdense 2013 s. 181–202; Jahnke i Guilds Towns, and Cultural TransmissionOdense 2013 s. 203–228; Mänd i Guilds, Towns, and Cultural Transmission Odense 2013, s. 229–250. 570 Almquist i Historisk tidskrift 1939 s. 259 och s. 266. I andra typer av ränteköp, som förekom tidigare än den här undersökta perioden, kunde däremot äganderätten tillfalla köparen, men dessa är inte aktuella här. 571 Almquist undersöker en längre tidsperiod än jag. Min undersökning omfattar endast de sista decennierna av hela det 1400-tal han studerar. Fortfarande under 1400-talets mitt tycks ränteköp (inköpt ränta) framför räntegåva ha varit vanligt, även i Stockholm. Ränteköpet har upphört under min undersökningsperiod, vilket också uppmärksammas av Almquist Historisk tidskrift 1939 s. 271–273. 572 Inte heller i Gent kunde sådana ränteintäkter medföra att mottagaren ägde del i fastig-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=