kapitel iv. förtur och egendomsanspråk Om inte uttryckligen begreppet ’börd’ används i motiveringen för domstolens beslut så kan ett studium av begrepp som ’rätt arvinge’ ’rätt att lösa’ näst att lösa’ ’näst att ärva’ eller liknande430 tolkas som att börd använts som motivering. När inget av dessa användes kan noggranna beskrivningar av arvsförhållandena mellan parterna indikera att det rör sig om att fastställa vem som hade förtur. Det sistnämnda var vanligast när det gällde att fastställa vem som tidigare varit gift med vem. Det är redan klargjort att makar ansågs ”ärva” varandra, med vilket i detta sammanhang menades att de hade förtur att köpa egendom sommaken/makans arvingar ärvt efter den döde. Som exempel kan tas Birgitta som i sitt första äktenskap varit gift med Mattis Hermansson. Denne Mattis hade en brorson som ärvde en sjättedel efter sin farbror. Brorsonen ville efter några år sälja denna sjättedel och domstolen fann att Birgitta hade förtur att köpa den. Som varandes hustru i äktenskapets felag hade hon varit delägare i den fastighet som nu skulle säljas. Hon var inte släkt med sin förre man eller hans brorson, men som varandes änka efter honom gav det henne förtur. Det kan enbart bero på att man under den här tiden la störst vikt vid att makar under äktenskapet hade gemensamt ägande och att den överlevande hade förtur till denna gemensamma egendom. Make eller maka i ett felag fick företräde framför biologiska släktingar. Birgitta och maken i det andra äktenskapet genomförde köpet och båda kom att stå som ägare till köpet.431 Att båda makar kom att stå som ägare var vanligt förekommande. Det kunde uttryckas på följande vis: att de inte hade råd; i notis utfärdad 5/5 1528 uttrycks det som om paret hade bördsrätt som de inte kunde utnyttja. Gården kostade 80 m. gick till en oskyld. Annat par som inte hade förmåga att utnyttja förtur Stb 12/2 1526. Man avstår: Stb 4/6 1485. Son förmår inte: Stb 4/7 1485 s. 98. 430 Stb 4/6 1485, 4/7 1485 s. 98; ’näst att besitie thet’:Stb 14/6 1525 s. 62; en moder kunde få förtur till ett hus därför att hennes ”barn ther skylschap til haffuer”: Stb 17/3 1507. 431 Sjb 22/10 1492 nr 1247. 432 Stb 8/5 1497 s. 330. 160 Ther medh magh och skal for:de Lasse samma gardh haffue, nÿwte, bruka och beholle medhsina hustrv arffua til ewijgh tijdh oklandreth fore alle fodde och ofodde aklagere.432
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=