kapitel 3. den svenska modellens rötter 97 Utöver kyrkan fanns ingen lärd rätt i Sverige. 1477 grundades Uppsala universitet som hade en juridisk fakultet, men i verkligheten, med endast en lärare där, kom nog inte verksamheten så långt.218 När Gustav I (Vasa) steg in på scenen omkring 1520 började Sveriges centrala förvaltning stabiliseras. Redan under 1400-talet hade kungar och andra ledare sammankallat kallat biskopar och stormän till möten, med tiden tillkom lågadel, borgare, bergsmän och bönder. Avsikten var bland annat att under kriser ge legitimitet åt centrala beslut. Sedermera grupperades sammankomsterna i de ”fyra stånden”: adel, präster, borgare och bönder. Det återspeglade befolkningens indelning i krigsmakt, kyrka, städer och landsbygd. Riksmötena sysslade främst med frågor om val av kung, riksstyrelse i kungens frånvaro och utrikespolitik.219 Med hjälp av de tre världsliga stånden lyckades kungen år 1527 bryta loss Sverige från den katolska kyrkan, konfiskera dess egendomar, driva fram en ”reformation” och införa en luthersk statskyrka. Men den katolska kyrkans välutveckladeorganisationbevarades, och den skulle snart visa sig vara en viktig beståndsdel för att genomföra centralmaktens politik. Riksstyrelsen hamnade hos kung Gustav och utövades i första hand av honompersonligen. Under hans söner, Erik, Johan och Karl, utvecklades sedan ett system som innebar att kungen konsulterade ett råd, vilket i senare tiders perspektiv kan uppfattas som ett embryo till regering. Som fortsättning på den praxis som uppkommit under 1400-talet förekom dessutom landsortsmöten mellan betydelsefulla män, ofta kallade ”herredagar.“Från1540-talet hademanbörjatman använda termen ”riksdag“ för den representation av fyra stånd som samlades till centrala möten. Parallellt utvecklades en fastare organisation av den högsta rättskipning som kungen, eller någon i hans ställe, utövade ute i landets orter. Till bilden hör att lagsagornas och häradernas förvaltning och rättskipning förblev i huvudsak oförändrad vilket gav avsevärt utrymme för lokalt inflytande även i fortsättningen. 218 Annerstedt 1877. 219 Charpentier Ljungqvist 2016, s. 32, 52, 173, 288. 3.1.2 1500-talet. Kungen tar för sig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=