professorspolitik och samhällsförändring organisationen utan också förvaltningens arbetsmetoder och då presenterade garantier för rättssäkerhet. Han förklarade förvaltningsförfarandet och de begrepp som låg till grund för detsamma, eftersom det ännu inte fanns någon kodifierad förvaltningsrätt. Systematik, abstraktioner och rättsbegrepp var centrala för Sundberg, varvid man får erkänna att han var påverkad av Otto Mayer och tysk doktrin. Efter Halvar G. F. Sundberg har det emellertid enligt Edelstam inte varit mycket bevänt med den svenska förvaltningsrättsliga vetenskapen. Sundbergs föredöme, i fråga om systematisering och generalisering av den speciella förvaltningsrätten och betoningen av den enskildes roll, fångades inte upp och fördes vidare av andra rättsvetenskapare inom förvaltningsrätten, och i den efterkommande litteraturen har inga väsentliga förändringar skett. Den förnyelse man kan tala om finns inom svensk miljörätt, men för övrigt är det sällsynt med perspektiv som tydligt avviker från de traditionella tillvägagångssätt som Reuterskiöld och Sundberg utarbetade för förvaltningsrätten. Det finns därför, hävdar Edelstam, en utbredd ovisshet om vari förvaltningsrätten som vetenskap egentligen består, vilket också visar sig i att lärosätenas undervisning i förvaltningsrätt sker separat från de konstitutionella elementen, och att den i likhet med de flesta doktorsavhandlingar främst har deskriptiva ambitioner med sikte på att registrera den speciella förvaltningsrättens innehåll. Grunden för detta är emellertid inte att finna i Reuterskiölds och Sundbergs arbete, utan snarare i det inflytande som den skandinaviska rättsrealismen bidragit med då svensk förvaltningsrätt har instrumenterats för politiska syften.180 Historieskrivningen om den svenska förvaltningsrättens uppkomst visar ett allmänt grundmönster. I regel anses att svensk förvaltningsrätt utvecklade sig som självständig vetenskaplig disciplin mellan åren 1880 och 1940. Det skedde i ett samspel mellan radikala strukturförändringar, 180 Edelstam 2011, s. 275-282, 288 m. h. t. Hydén 2002, s. 9, 48. Även Lavin 1989. 80 2.2.3 Reception och svensk tradition
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=